REVY AF TIDNINGARNA. Den erinran, som förekom i Aftonbladet fö; några dagar sedan, om lämpligheten att in skränka öfverflödet i lefnadssätt, för att med der deraf uppkommende besparingen bistå de nödli dande i Upsala och Stockholms län, har med syn nerlig värma blifvit omfattad af en insändare Svenska Minerva och understödd på ett gensk: originelt sätt. Han föreslår nemligen, att samt lige prenumeranter på Aftonbladet måtte för dej kommande året afstå ifrån läsandet af detta blac och i det stället skänka medlen till de undsättningsbehöfvande. Man kan ej neka att ideen är sinnrik, men inkomplett; det hörde nemligen naturligtvis till saken, att i sådant fall äfven de öfriga kollegerna finge göra sällskap, och framför allt Minerva sjelf, som i förhållande till sin volym är vida dyrare än Aftonbladet, samt icke heller meddelar dagens nyheter, och således kan vara i första rummet umbärlig. Imedlertid kunne vi ej bättre visa vår opartiskhet i denna sak, än genom införande in extenso af den insända artikeln: Till Allmänheten! Aftonbladet för den 7 dennes innehåller en vacker och t. o. m. gudfruktig uppmaning till silmänheten, att frikostigt bispringa de nödlidande iStockholms län, samt att för det ändamålet inskränka öfverflödet i lefnadssätt, högtider och gästabud, för att med en besparing som derigenom vunnes, kunna mätta de hungrigan. — Detta i allmänhet föreslagna sätt att bjelpa, är otvifvelaktigt bland alla det lämpligaste, och vi våga endast något närmare bestämma detsamma, i det vi härmedelst vördsammeligen uppmana samteliga Aftonbladets prenumeranter, att för nästkommande år afstå från all njutning af Aftonbladet och i stället anslå prenumerationsafgiften åt de nödlidande. Beraf skulle en summa af mellan 60,000 och 70,000 rår bko komma dem till godo; Aftonbladet hade man gifvit ärone och följt dess anvisning att små summor, icke förslå. I betraktande af vissheten att hjelpen försloge, vore försakelsen ringa, och att Aftonbladsredaktören sjelf, för ett sådant ändamål, alltför gerna skulle på ett är nedlägga sin tidning, derom lemna hans kända oegennytta och goda hjerta intet tvifvel. En ytterligare hjelpkälla skulle likaledes uppkomma, om aila de, som hittills vanligen hemtat sin upplysning från stearinljus, för vintern öfverenskommo att bränna talgljus, och anslogo prisskillnaden till de nödlidande. — Postoch Inr. tidningen för i går bekräftar ryktet, att den för nästa år kommer att öfvertagas af samme utgifvare som i år. Det är och blir således samma urgamla Post och Inrikes. Samma tidning lemnar ännu ett annat bevis på att utgifvaren, (med all aktning för dess skriftställaretalang) likväl alltid förblifver sig lik. Han har nemligen i går aftryckt professor Geijers år 1829 afgifna utlåtande rörande representationsrågan, men helt och hållet låtsat glömma, icke olott allt hvad sedan den tiden inträffat i verlds-:ändelserna, och som talar för en förändrad ifvertygelse, samt den u. veckling som ideerna i letta ämne erhållit på de sistförflutna 43 åren, itan ock de subjektiva skäl, som den tiden kunde nverka på professor Geijers känsla, i följd af hans personliga hängilvenhet för högs. Konungen, och slutligen den vackra förklaring, som hr Geijer vid 4840 års riksdag gaf i afseende på sin trosoekännelse i denna del. Med en liten smula opartiskhet hade likväl icke dessa omständigheter vordt uteslutas.