Aftonbladet – 10 november 1845, sida 2

VV ÖS — tället inkom i ett rum, der ett ungt Stockholmsejon låg inpackadt, sade hon: Frun får vara jod ursägta, jag trodde att fru N. låg här. — Till den grad hade inpackningen gifvit den vakande Endymion likhet med en aktningsvärd mormoder till älskvärda barnbarn. Duschen framkallar kriser. Denna stråle är i Söderköping mer fruktad än fordom hannstålarne, ljungade i påfliga bullor. En ung man, som skulle taga sin första dusch, ställde sig i ett hörn af duschen, gallskrikande så länge strålen gick, hvarefter han torrskodd lemnade badet. — En bondgumma skränade: Koss i Jessu nam di vill slå ihjäl mäj — med sådant raseri, att en mängd personer sprungo till, troende några af hufvudstadens rånare hade anländt till det beskedliga Söderköping. Man öser uti sig lika mycket som man öser uppå sig. Om svearne fordomdags drucko ur born, så dricka de nu ur glas, bägare och andra pytsar, med samma nordiska kraft. Gräfenbergarne vandra. omkring, kalla, skarpa och bitande såsom östanvindar. Deras tunna hårtofsar äro alltid våta; deras tunna läppar alltid blå. All deras rodnad sitter på näsan. Deras kinder likna en saffransbule invärtes. 7 Dessa verkningar framkallas af våta skäl och kalla orsaker. Lätt kunde man derföre komma på den slutsats, att: Vatten Var I alla dar För en karl, Som bättre har, Blott för att skölja tratten. Men en blick, som tränger längre än till ytan, lvisar snart vattnets underbara läke-kraft, visar I huru desse, här kringirrande skepnader utan vatt. Inet sannolikt varit kringirrande vålnader på anldra stranden af Stygen. i L u 1 Sist en blick på denna menniskoskara, som här sökt helsa, några nöje och förströelse. — Er menniskas tillvaro, blott under en enda timme huru sluter den icke i sig tanke, sinnesrörelse glädje, sorg, hoppa fruktan; — huru vidlyfti vore icke skildringen häraf? Huru oändligt vid : gas icke synkretsen då frågan blir om hundrade tal och tiden utsträckes till månader? — Jag af håller mig derföre visligen från detta herculeu