Aftonbladet – 8 november 1845, sida 3

MM MMMmMmMmMmkmkmkhmmhmhmrmnnn MV 1hållandet mellan Sverges läkare i närvarande c gonblick, skulle man, fruktar jag, med förvånin finna förhållandet bakom kulisserna vara detsam ma som naturtillståndet enligt Hobbes: Bellur omnium inter omnes. Ifrån sommiteterna ne Itill medico-filarne ligga de i strid med hvaran dra inbördes. Striden föres med intrigens fina men giftigt kraftfulla vapen. Så har det icke alltid varit. Att nu så är — derföre har man att tacka lycksökeriet. En flock lycksökare som beslutat: att per fas et nefas komma fram, har uppväckt all denna oro. Första vilkoret, att hinna till makt och betydenhet, var att äta ut föregångarne, de laglige innehafvarne af denna, så törstigt eftersträfvade makt. Då nu de äldre icke villigt böjde sig under lycksökareskarans önskningar, utbrast kriget, som är, på ena sidan, ett anfallskrig, på den andra, försvarskrig. — Men icke blott läkare, utan för yrket profana personer hafva blifvit hemligt anfallna af detta parti, ja, man har i våra dagar sett ett helt embetsverk ) häftigt och ganska farligt anfallet genom kabaler från detta i mörkret kringsmygande, tysta kotteri, som aldrig glömmer, udrig förlåter. De hafva lärt sig huru omärtligt len enskildes kraft ökas när han förenar sig med lera sina likar för arbetande på ett gemensamt nål. Jag känner hvilka nedriga intriger bedrifits af detta sällskap. Jag kunde lägga i en dag akta, hvilka, i deras elakhet, nästan gränsa till let romantiska. Jag kunde visa, att mer än en oktor Baleinier, mer än en Abbå dVAigrigny, rer än en monsieur Rodin vandrar kring bland oss. ) Kongl. Serafimerordensgillet.