Aftonbladet – 8 november 1845, sida 3

-Friaregången och slutligen Paradiset. Suckarnes ,Ibro är en hög och smal träbro öfver den lilla lå, som rinner genom brunnsparken, och på hvilken fordom seglade de stolta Läbeckska örlogsIskepp ), som i sitt sköte förde medlen till Wasas befrielseverk: Penningar och soldater. — De suckar, som här gjutas, äro af helt annan art och beskaffenhet än de, som åt den dystra bryggan vid Dogens palats i Venedig gifvit namnet Pont des soupirs. Friaregången är en öppen, skugglös gång, omgilven af spridda utkast till kommande allcer. Här måtte några märkliga frierier egt rum, ehuru stället visserligen icke uppmanar det svärmiska mod, som nödvändigt erfordras för uttagandet af detta det vigtigaste steget under vandringen mellan vaggan och grafven. Sedan man i friaregången hört detta, ännu aldrig upphunna, mästerstycke af vältalighet, som dock utgöres endast af tvenne bokstälver: ett litet a bredvid ett långt j, anländer man till paradiset. Detta paradis är, enligt traditionen, en skapelse, icke af Jehova, utan af doktor Lagberg och hans fru, som sannolikt här voro de första menniskorna: Adam och Eva i detta paradis, utan orm och utan kunskapens träd. Paradiset är en skuggrik, vacker plats. Då jag vandrar den, tänker jag alltid på den bålvägen vid Waterloo, der Grouchy fastnade med Napoleons artilleri. (Slutet följer.) ) Pingstaftonen 15292 ankrade här 40 örlogsskepp från Lubeck, medförande infanteri, ryttare, belägringsartilleri och ammuniti on,