Aftonbladet – 8 november 1845, sida 2

RR RR RR RR RR RR RR rn SS Det nuvarande Söderköpings figur utgör liksom Italiens en klumpig stöfvel med ett långt och smalt skaft. Foten ligger åt vester, skaftet mot öster. Foten utgör den så kallade gamla staden, Söderköpings City, der är; stadens torg och medelpunkten för dess rörelse, krokiga, oregelbundna och trånga gator. — Skaftet är Söderköpings West-End, slutande sig med St. Ragnhilds källa. Här utvecklas Söderköpings kolossala lyx. Här innehålla de praktfulla butikerne millioner; här döfvas örat af det beständiga ljudet af tusende framoch återrullande vagnar; här tränges en ström af 400,000 menniskor; här kan man beundra den otroliga rikedomen i damernas toilette; här blixtra diamanter ur de med blixtsnabba fullblodshästar bespända praktvagnarna — skada blott att på detta Söderköpings Pall-Mall finnes ingen enda punkt, der man icke mellan husen kan se stadens ända på tvenne sidor; åt norr och söder; åt Ramunder-häll och stadsjor dens åkrar. Om denna beskrifning på Söderköpings Bond-Street råkar likna Kellgrens Lydia, som hade det felet att ej Vara till, så torde det få sättas på räkningen af berättarens fantasi. Bönderne i Hammarkinds härad och Wikbolandet kalla Söderköping — Sura men Norrköping — Stan; Söderköpings invånare benämnas af dem Suraboa; Norrköpings Staboa. Att de ej hafva särdeles hög tanke om Söderköpings rikedom kan man sluta af följande. För någon tid sedan kom en af de Yj:delarne in på Söderköpings torg med en stor, fet och präktig kalf. Framkommen j hvimlet af handlande herrar och damer, steg bonden upp på sin vagn och skrek med hög och ljudelig röst: Se så Suraboa, slå er nu ihot och köp min kalf. Söderköpings stadskyrka, fordom S:t Laurenti kyrka kallad, är ett vördnadsbjudande och vacker Herrans tempel, med altartafla af Hörberg. -Denn; Itafla är i visst hänseende den enda i Sverge oci kanske i hela verlden. Några af taflans dagra