Aftonbladet – 8 november 1845, sida 2

UTRIKES. ITALIEN. Femtio af de från Rimini flyktade insurgenter hafva i den lilla republiken San Marino funnit. en fristad. Då detta kom till den påfliga regeringens kännedom, lät hon några trupper, under befäl af chefen för gensdarmeriet, rycka till San Marinos gräns, och fordra dessa flyktingars utlefvererande. Regeringen i San Marino har dock på det bestämdaste vägrat, att på detta sätt kränka folkrätten, och man får nu se huru saken vidare utvecklar sig. Den del af Italien, som lyder under OÖsterrikiskt välde, har hittills endast uppsatt 4 regementen trupper. Nu skall detta antal ökas, till lika proportion emot befolkningen, som iakttages i de andra länder, öfver hvilka kejsar Ferdinand regerar. Vid den parad, som i Milano anställdes för kejsar Nicolaus, då han nyligen var der, hade genom vårdslöshet en del skarpa patroner blifvit utdelade, hvilka hade till följd att vid den första salfvan 4 soldat blef dödskjuten och flere sårade. TYSKLAND. Under den häftiga meningstrid, som för närvarande söndrar den evangeliska kyrkan i Preussen, såsom det synes till en stor del framkallad deraf, att regeringen synbarligen tager parti för den åsigten, som yrkar en blind bokstafstro och fördömer allt bruk af förnuftet i andeliga ting, hafva flere förklaringar blifvit afgifne emot denna sednare rigtning, dels af autoriteter, sisom magistraterne i Berlin, Königsberg och Breslau, dels af enskilde personer, som förenat sig och undertecknat dylika förklaringar. En af dessa förklaringar, utfärdad den 43 sistl. Augusti, var äfven undertecknad af tvenne mycket ansedde andlige, de båda evangeliske biskoparne Eylert och Dräseke Att äfven desse prelater uppträdde emot det oväsen, som den fanatiske professor Hengstenberg drifver i den s.k. Evangelische Kirchenzeitlungp, väckte nalurligtvis stort uppseende, och blef föremål för olika tydningar. De s. k. ljusvännerne, hvilka utan tvifvel å sin sida gå tillväga med en viss ensidighet, ehuru deras uppträdande för förnuftets rätt och samvetsfriheten utan tvifvel i och för sig sjelf är ganska berömligt, påstodo att Hrr Eylert och Dräseke i allo delade deras åsigter. Detta hafva de båda biskoparne funnit nödigt att förneka, och derföre nyligen utfärdat ett tillägg till den förklaring af den 435 Augusti, som de förut undertecknat, och i hvilket tillägg de angifva den ståndpunkt, på hviken de i religilöst hänseende befinna sig. Såsom ett bidrag till dagens historia om rörelserna inom kyrkan i Preussen förtjenar denna af de båda biskoparne utfärdade nya akt att meddelas, och följer här nedanföre, så lydande: Då erfarenheten tyvärr bevisar, att ofvannämnde förklaring, som vi då, jemte andra, undertecknade, emedan vi instämde i dess hufvudpunkter, af många icke förstås och af lika många missförstås, emedan man i densamma läser hvad man der vill finna; så hänvisa vi dem, hvilka i denna förbistring fråga efter vår personliga ställhing i afseende på denna sak, till den serskilda upplysning öfver vår underskrift, som vi nyligen, hvar och en för sig, funno oss nödsakade att offentligen framlägga, och erinra här ännu ytterligare uttryckligen derom: att liksom ofvannämnde förklaring, så hade äfven vår så mycket klandrada underskrift intet annat ändamål, än att frimodigt bära vittnesbörd emot de ytterliga rigtningar på gebitet af den evangeliska kyrkans lif, hvilka endast kunna anses såsom irringar på vägen till målet; att vi således hvarken stå på deras sida, som slå tron på evangelium i bojor, såvida som de, utan att ihågkomma den frihet, hvarmed Christus befriat oss, åter låta sig hållas fångne i bokstafven af menskliga bekännelser, hvilka, ehuru vördnadsvärda de än må vara, dock icke kunna aktas lika med Guds ord uti skriften — ej heller, och det ännu mycket mindre, hos oss finna trosgemenskap med dem, hvilka tillintetgöra all tro på evangelium, såvida som de, i öfvermodet af ett sig sjelf misskännande förnuft, neka undret af Guds -uppenbarelse i Christo, och räkna den heliga urkunden för detta under, bibeln, bland de ting man ej behöfver, emedan de äro föråldrade. Detta enfaldiga ord, hoppas vi, skall tillfredsställa dem, som vilja se oss i en rätt dager; så mycket mera, som vi, liksom vi gjort öfveralit der vi haft anledning aflägga vittnesbörd, äfven uti detta vittnesbörd ingalunda gifva oss utseendet af att hafva helt och hållet uppfattat evangelium, —i—— — ——— sees