Aftonbladet – 7 november 1845, sida 2

verld, en man, hvars minne gått misskändt genom Sverges historia, hade i och för boktryckeriets skull i Söderköpiog anlagt det första svenska pappersbruk. Men då från detta boktryckeri utgålvos böcker, som voro högstsalig hans maj:t konung Gustaf den förste misshagliga, tog hans maj:t till sin indragningsmakt på sitt vis, d. v. s. han lät fogdens knektar sönderslå pressarne, förstöra tryckeriet och från staden utdrifva boktryckaren, mäster Olof Uilrici Presbyter och hans arbetare, med bifogadt löfte att hänga dem utanför tryckeridörrarne, om de sig fördristade att i staden åter inkomma. En följd af tryckeriets förstöring blef, att pappersbruket, i brist på afsättning, måste nedläggas. Liksom solens discus i nedergången tyckes förstorad och ännu kastar värmande strålar, så hade Söderköping ännu några lysande ögonblick qvar. Då Sverges ädlaste qvinnor i Köpenbamins fängelser smärtsamt kände, hvad den konungslige skalden skönt uttryckt: s Himmel! hör vårt rop uti nöden! Är du ej mer de olyckligas far? Sänd Os hämd el!er skänk 058 döden, Bryt våra band eller slut våra dar — då var det från Söderköping, som det efter blodfvande, efter resningen ännu oroliga fäderneslandet utskickade de sändebud, som utverkade frihet åt Ston Stures enka, Sverges Zenobia, Kristina Gyllenstjerna. Då Gustaf Wasas verk, befrielsen och reformationen, hotades genom en katolsk konung och unionen med Polen, var det i Söderköping diktaturens fasces lemnades i Karl den niondes kraftfulla hand.