Aftonbladet – 7 november 1845, sida 1

SÖDERKÖPING. I midten af Söderköpings-dalen, som vid det vackra Mem sänker sig till en hafsvik — Slätbakon — och som breder sin yppiga vegetation, sin endast af hårdvallsäsgar och åkorfält växlande matte, kring de begränsande bergen, hvilka till önskligt skydd mot nordanvirden bilda den höga bergsrygg, som kallas Ramunders Häll och på sin högste spe:s bär det märkvärdiga bednatidens minne Ramunders Borg; — i midten af denna dal som från flera sidodalar genomskäres af störr: och mindre vattendrag — är staden Söderköping belägen Doktor Lagberg. I. Mitt bref är dateradt Söderköping 1845. Om datum i stället vore: Söderköping 1443? Söderköping 1445 och Söderköping 4845. En 4 ställd mot en 8 — uttalar här tvenne nästan oöfverskådliga serier af olika ider; tvenne skilda tider; Ja, tvenne sjelfständiga verldar. En ends siffra säger mer än volymer, eller rättare, en siffra utgör themat, hvarpå de outtömligt rika variationerne kunde fylla biblioteker. — Då man besinnar den snart sagdt förfärande olikhet i tankegången, en enda siffra frambringar, känner man sig frestad gifva Pytagoras rätt, då han i siffertalen inlägger en djup, mystisk betydelse. Menniskan 48453 lefver alldeles för mycket i dagen, i ögonblicket, i det försvinnande nu. — Hon kastar sina blickar — hvarken framåt eller tillbaka. Hennes öga sänkes ständigt rakt ned till det stoft, hon trampar, och höjes någon gång till den himmel, som lyser henne. Uppåt eller nedåt. Aldrig framåt eller tillbaka. Att hon icke försöker intränga i framtiden kan man imedler