Aftonbladet – 7 november 1845, sida 1

vid närvarande tid ej har mer än tre. Nu har Söderköping knappt Yydels. Den tid, då Stockholm, ännu blott tjugofemårigt, darrade för Österns vilda vikingaflockar; då man på holmarne uti Mälarens utlopp i Östersjön med möda undanröjde den täta urskogen; då på Agnes-skär endast funnos de svaga utkasten till kommande storhet; då man till värn för den lilla staden uppförde de begge fästningsmurarne, som sträckte sig der nu de begge folkrikaste gatorna gå); då Norrström brusade mellan gräsbeväxta stränder och elgkon betade på Drottninggatan — vid den tiden voro kronans förrådshus, Myntet) och andra vigtiga och dyrbara samlingar hit förlagda. Här residerade Sverges drottningar. Vid Bo:gården reste deras palatser sina skimrande torn den tid byggnaden af Stockholms slott bunnit lika långt som f. n. byggnaden af Sverges nationalmuseum. Ett märkeligt bevis på den tidens okunnighet är, att uppbyggaren af Stockholms slott lade denna stora och vigtiga byggnad på en hård och omedgörlig klippgrund, då han deremot icke långt derifrån hade tillgång på mjuka kärr och dyfulla moraser. Handeln var upphofvet till Söderköpings storhet. Orsaken hvarföre Sverges förnämsta handel samlades hit torde rätteligen sökas uti Söderköpings lifliga skeppsfart, hvilken åter hade sin ) Österoch Vesterlånggatorna. ) Mynthuset anlades. här 4985, af Magnus Ladulås. Kronans förrådshus funnos här ända till 4545, då de under Dackefejden af en flock upproriska smålänningar under Erik Larssons befäl uppbr,t) och utplundrades,