Aftonbladet – 7 november 1845, sida 1

tid icke skäligen räkna henne till last. Det visar snarare ett riktigt medvetande, att hennes svaga blick ej förmår genomtränga den slöja, som döljer det kommande. — Men att hon ej ser tillbaka — dermed skadar hon sig sjelf. Det gör henne kortsynt och trångbröstad och skadar ända till de dagens små intressen, som utgöra hennes tankars och w. oDå man ser detta Söderköping, denna fläck, mindre än en österrikisk by, der endast små intressen röra sig, der menniskan, omgifven endast af ett evigt enahanda, lefver ett lif utan lyftning från det lilla, och derföre har svårt att från sig afhålla småaklicheter — — hvem skulle väl tro, att här, uti en storartad tid, voro församlade ett mäktigt folks friska, väldiga, betydelsefulla krafter. Och så var det likväl. 4443 och länge förut var Söderköping det hjerta, dit, om uttrycket tillåtes mig, pulsarne drefvo den svenska rörelsens blod, der rikedomarne samlade sig, der den politiska makten tog sitt säte, der stora intressen rörde sig, der menniskan tänkte stort och handlad2 stort. Om man i detta lilla nu betraktar det stora fordom; om man i blicken sluter Söderköping 1445 och 4845 kan man icke undertrycka den fråga: Var Sverge fordom folkrikare, större, mäktigare än nu? — En fråga oändligt svår, om icke rent af omöjlig, att besvara. Mycket talar för den satsen, att Sverge fordom varit rikare och starkare. Större städer. På landsbygden, spår efter odling midt i de djupaste skogar. En mängd samtidigt uppförda byggnader, så kologsala, att hela nationens förenade ansträngningar nu näppeligen kunna framalstra något dylikt, Ofantliga