— ASS A-— Andreas nalkades fången, och dold af cypresserna så att han ej kunde ses af någon, sade han sakta: Hertig af Arcos, jag har under hela din lefnad varit din välgörare, schavotten väntar dig, tag denna dolk, det är den enda tjenst du har att vänta af mig. — Det är den största af alla, svarade fången, tack! En elektrisk gnista genomfor för ett ögonbick dessa begge mäns bjertan, som så länge varit vänner. Derpå bortfördes fången. Andreas ville, innan han lemnade detta ställe, bestämma sin sons öde. — fiovano, sade han, just här har du för några timmar sedan kallat mig din: förste urdersäte. Jag önskar bibehålla denna rang. Åren, som försvagat mig, hafva utrustat dig med alla de förmåner, som åtfölja ungdomen. Emottag derföre, i närvaro af denna lysande församling, som består af statens förnämste, kronan för att dela den med Donna Maria. hörni Prinsen svarade med en bugning: — Det blod, hvarifrån jag leder mitt ursprung, ålägger mig den ansvarsfulla pligten att utöfva högsta makten. — Du är konung genom ditt mod, din heder och? dina förtjenster, sade hans far; sådana titlar gälla mer än börd! Folket var lyckligt under Giovanos regering och Sicilien njöt några glada dagar, sedan återtogo revolutionerne sitt lopp och tidens slöja betäckte för alltid denna lyckliga tidpunkt, som för ett ögonblick stillat dem. ; SLUT.