Aftonbladet – 5 november 1845, sida 1

falla på en gång. Begge eftersträfvade ni kronan, den blixtrande bilan må blifva ert diadem: begge önskade ni blifva förenade, ert blod skal blandas på schavotten; på detta sätt fullgör jaf edra önskningar, och j hafven skäl att vara nöjd: med mig. — Vi tacka er, svarade Maria och Giovano pi samma gång. Giovanos blickar fästade sig med förtjusning pi prinsessan, och hans händer omfattade hennes mec passion, likväl med bibehållande af denna prege af ren och helig ömhet, som olyckan förläna! kärleken. — Och jag skall se henne dö, så ung, så skön sade han för sig sjelf. Maria, som kände samma ömma medlidande fö! honom, sade på samma gång: — Att se den ädlaste, den bästa bland men: niskor omkomma på schavotten... Och det äl jag, som är orsaken dertill. Derpå fästades deras blickar på hvarandra, och deras själar sammansmälte uti en himmelsk harmoni. — Att dö tillsammans! sade Giovano. O, Maria! är det icke alla älskande hjertans högsta ön skan? Endast då blir deras förening evig och oupplöslig. — Ja, sade hon, att uti de sista ögonblicken af vårt lif förblanda våra suckar och våra blickar förena våra händer i sjelfva döden, nedstiga uti grafven med hjertklappningar, alstrade af kärleken, det måtte vara skönt och ljuft att sålunda inträda i evigheten. Kloekornas ljud förkuhnade nu, att processionen lemnat palatset och nu var i antågande. Re