Aftonbladet – 5 november 1845, sida 1

THRONEN OCH KÄRLEKEN 7) (Sicilien 1599.) Kärlek, alltid kärlek; hvarthän hertigen af Ar cos än må vända sitt skummande raseri, är kär leken honom öfverallt i vägen. Kärleken, denn brännande sol, som uppvärmer, förgyller och för tjusar hela jorden, är för honom icke annat ä en förgiftad lava, som marterar och förtär honom Men hastigt upplågar ur denn: brännpunkt fö smärtan, vreden och afunden tt helvetiskt eld bloss, som leder honom vid v::et af hämnd. D älska hvarandra, det är uti sjelfva deras kärlel som han vill åt dem bereda ett straff, som till fredsställer hans hämnd. Han betraktade begg några ögonblick, derefter sade han med ohyggli kallblodighet: — Nåväl, j hafven besegrat mig; jag skall var ädelmodig emot er. De begge fångarne förblefvo stumma och orör liga, med spända ögon, och vågade knappt anda: de darrade af förskräckelse för denna mildhet. — Jag vill förena er, sade regenten. — Hvad? — J skolen dö tillsammans! Blek och utmattad stödde sig Donna Mari emot Giovanos arm, som cmslöt henne. — Ja, återtog hertigen af Årcos, snart skol rikets stora församla sig omkring denna graf, fö att öfvervara den högtidliga fest, som här skal firas, det är då jag skall afkunna och underteckn er dödsdom; schavotten är redan i ordning, vak ten skall bortföra er, och edra hufvuden skol ) Se A. Ju 9240, 241, 243, 245, 246, 247, 249, AX 2531, 252, 217 och 255.