Aftonbladet – 3 november 1845, sida 3

löfverenskommelsen härom uppgörs, är, i all sil T enkelhet, sannolikt ett ibland den dramåtisk: konstens största mästerstycken, antingen man ha lafseende på författaren. eller skådespelaren. Ca Isimir Delavigne tycks ha skrifvit den för Tors Ilow, och någonting mera fulländadt än det sät hvarpå denna scen här utföres torde man svårligen kunna få se). Den slutar andra akten. ) För att äfven åt våra läsare i landsorten gifva ett begrepp om hvad man i denna scen kan vänta af Torslows snille, meddela vi den här nedan, i er ordgrann öfversättning; den som begagnas för Nya Teatern, är ty värr ej tillgänglig ännu i tryck, Så vidt man kan bedöma den sednare efter deklamationen, vore den likväl i hög grad förtjent att äfven genom bokhandeln komma till allmänheten: kännedom. Ludvig. Kom hit! Tristan. Ja, Sir. Ludvig. An met! Tristan. Här, Sir. Ludvig. . Anvu ett steg! ristan. Här kan jag höra ju med ögat, hur sakta än man talar. Ludvig. Godt! — Jag har förlåtit denne trotsige vasall. Tristan. Ers majestät behagar säga så. ITudvig. Men det är sannt. Tristan. Då är det väl beräknadt. Ludvig. Jag gör förbund med honom. Tristan. Huru, Sir! Tudvig. Det öfverraskar dig? . Tristan, A nej; bvad heist min herre gör, så är det rätt. Dudvig. Likväl... Om något menskligt träffade min frände...? Men Gud bevare honom! Tristan. . Må det träffa! Indvig. Hur elak, Tristan! Önska så okristligt! ... Dock... skedde det, så ändrade sig mycket. Tristan. Helt visst! ed Ludvig. Men är det klokt, i sådant fall, att låta grefven få traktaten med sig påresan? — en så hård traktat! Tristan. Men begge ju äro i ert våld! , s Respekt för Folkrätt! , Nej, ingenting kan hända grefven här. Tristan. Men huru göra slut då med traktaten? Ludvig. En ståtlig vakt jag skickar med, till gränsen. Ludvig. Trisan. En hedersvakt? Ludvig. Förstås! Som värd, som konung, jag skickar — rigtigt sagt — en hedersvakt! Tristan. Och hvem skall föra an den vakten? Ludvig. Du! Tristan. Jag! Ludvig. Du ser ut den. Tristan. Huru? Iudvig. Som du brukar. Tristan. Bland folk jag känner? Ludvig. Ja, må gjordt. Tristan. Förståndigt? Ludvig. Och som du litar på. Tristan. Och styrkan? Iudvig. .. Större An sändebudets egen svit. Biott så z det blir en hedersvakt. Tristan. Begrips! Ludvig. i Och om det händer nu... Men tyst: det klämtar: hör! till aftonbön! Tristan. Jag hör. (Ludvig aftager hatten och gör bön; Triston följer exemplet. Efter bönen nalkas den förre den sednare än mera nära.) Ludvig. soc Men, om det händer på vägen... karln är stolt: ... Tristan. -Förmäten. Ludvig. ! Han hans följe . . . kunde förolämpa dig . .. i någon enslig skog. Tristan. Han har förnärmat mig redan. Ludvig. Du står på dig? Tristan. Lit på det! Iudvig. Jag vet det; och du får traktaten åter. Tristan. Jag liksom har den. Iudvig. Skönt! . Tristan. Öch grefyen sjelf? . . . Ludvig. Men ...Du begriper? ... Tristan. Han också! Ludvig. Du småler! Farväl, min gosse! Du förstår... Tristan. Förstår. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Herr kammarjunkaren Ehrenhoff, hvilken