Aftonbladet – 3 november 1845, sida 1

THRONEN OCH KARLEKEN 7). (Sicilien 1599.) VIII. En stark bhjertklappning röjde för den ung prinsen Donna Marias närvaro; han upplyfte hu vudet och såg henne nalkas.... Men då prir sessan kom honom nära, hade han den öfverrasl ningen att se henne falla på ett knä framför ho nom, i det hon sade: — Min prins, min kung, emnottag min hyll ning såsom den första af edra :ndersåter. — Ni store Gud! utropade Giovano. — Beundransvärda hjelte, hvars hjerta är s ädelt, . emottag Marias löfte om evig kärlek oc trohet. — Hvad hör jag... o hvilken lycka! — Jag vet allt; ett bref, skrifvet af en okän hand, har för mig upptäckt hemligheten af er bör och den ädla uppoffring ni för min skullålagt ej — Jag hade, innan jag sjelf kände denna hem lighet, svurit att tjena er; jag har föjt den före skrift jag i min barndom erhöll, att vara heder trogen, och den mitt hjerta förestafvar mig, ä att vara Maria trogen. — Och det jäst i samma ögonblick, som n erhöll kunskap om er rättighet till toronen, p hvilken ni, ledd af heder och tro, ville uppsätt: mig, ehuru den tillhörde er.... — Maria.... — O! hvarföre kan icke hela verlden lära känn: ert ädla handlingssätt, för att tillika med mi; utropa: Heder åt den ädla prinsen! ) Se ÅA. AM 240, 241, 243, 245, 246, 247, 249, 250 251. 232 och 254.