Aftonbladet – 31 oktober 1845, sida 3

) BLANDADE ÄMNEN: — FRANSK AUKTIONSSCEN. En ung doktor, som Inyss slutat sin kurs, kringvandrade som en annan ilflanör en dag på gatorna i Paris och kom händelse1 vis till ett hus, hvarest hölls offentlig auktion. Han .Jinträdde och i samma ögonblick utropades femton Ufrancs! ingen bjuder mer! och en vaktmästare vi.Jsade en bur med en vacker papegoja uti. Femton I francs! tänkte vår eskulap, det skulle vara ett ramIpris. Tjugu francs! utropade han. Tjugu francs I för första, andra och tredj2 gången och pang, smällde -I klubban. En papegoja i bur, tvåhundretjugu francsta 1 Jupprepade auktionskommissarien. — Hvad? mumullade doktorn för sig sjelf, ptvåhundratjugu francs. . . I men det är ju ett uppenbart bedrägeri... man borde .ländå underrätta en nykomling att hundratalen icke tlupprepas, då vore sådant icke möjligt. Nå, medici-Inen är en gång föreskrifven; jag skall bara bjuda till att göra den så litet besk, som möjligt. Under I denna monolog hade vaktmästaren ställt buren fram-jför auktionskommissarien och denne frågade efterinI roparens namn och logis. Utan att svara bad honom I doktorn att medsända buren. Kassören skref ut en räkning, och vaktmästaren tog buren i handen och följde med. Knappt hade de hunnit förbi ett hörn, lförr än doktorn vände sig till vaktmästaren och lyftade hotande sin käpp, under tillropet: Vill du lemna mig i fred, eljest skall jag prygla dig sönder och samman. — Men herre!... — Vill du g din väg, säger jag... Kusk hålil ropade doktorn till en förbifarande tom fiacre, sprang opp, kastade tjugu sous till den förbluffade bäraren och försvann snart ur hans äsyn. — I de franska arcuiverna föranstaltas för närvarande om en samling af sigiller, som så väl för historien, som konsten kommer att blifva af värde. Generalarkivarien Lebronne har dermed varit sysselsatt i fyra år. 40,000 olika typer sönderfalla i 420 kategorier, såsom t. ex. konungarnes af Frankrike signeter ifrån Childerich 4358 till närvarande tid; konungarnes af England, tyska kejsarnes och andra Europeiska furstars signeter; vidare de store länsherrarnes, adelns, kardinalers, biskopars, prelaters, abboters, domstolars 0. s. v. Inom tio år skallsamlingen vara färdig. Detta exempel förtjenar efterföljd. — DEN MAROCKEANSKA PRINSEN I MARSEILLE, Man vet, att Marseille för några veckor sedan var nog lyckligt att inom sina murar skåda en marockansk prins, Muhammed Ben Serrur. En grön turban, ett osvikligt tecken af hans värdighet, prydde hans hufvud. Han skulle, såsom det i början förljöds, vara skickad i ett vigtigt diplomatiskt ärende; alla journaler förkunnade det; icke det minsta tvifvel afhördes, och man visade den hemlighetsfulle gästen all möjlig uppmärksamhet. En militärrevy anställdes, trupperna defilerade, och den trefärgade fanan sänkte sig för honom. Vid uppförandet af Robert le Diable såg man honom uti prefektens loge; ja, man offentliggjorde verser tillden vackra primadonnans ära, hvilka skulle flutit ur den svarta höghetens penna. Prinsens omnämnda beskickning, hvilken, såsom några helt skarpsinnigt utfunderat, skulle stå isamband med det sist afslutna fredsfördraget mellan Ludvig Filip och kejsaren af Marocko, förbyttes sedermera till en helt enkel pilgrimsfärd till Mekka, men förändrade likväl icke det ringaste i den aktning, som egnades honom. Kort före sin afresa hade prinsen yttrat, att han gerna skulle önska sig ett minne af Marseille, t. ex. ett ur, som kunde vara värdigt en man af hans rang. Man förskre? genast ett präktigt ur från Paris, och det inträffade i tillräcklig god tid, för att kunna öfverlemnas åt den sällsynte gästen. Men knappt hade prinsen afrest, förr än ifrån Afrika den underrättelsen inlopp, att Muhammed hvarken var en prins af blodet eller någon diplomatisk agent, eller ens det ringaste af betydenhet, utan helt simpelt hade i uppdrag att anskaffa några nya skönheter för kejsarens seralj. Marseilleboerna ha således uppfört ett nytt sidostycke till komedien Förmente Prinsen. (Läse-Bibl.) — Det omtalas från Berlin, att en reorganisation af den kungliga teaterns förvaltning derstädes förestår. En schism lärer nemligen existera mellan seneralintendenten v. Kistner och den såsom generalmusikdirektör i ett mycket obestämdt förhållande till teatern stående Meyerbeer. För att regulera detta, skall nu hofteaterns förvaltning blifva en hofcharge och ställas under Högsta ledningen af en hoffunktionär, och v. Kästner biifva teknisk direktör för talscenen samt Meyerbeer teknisk direktör för operan. Ett litet item är härvid att bemärka, neml. huruvida v. Kästner och Meierbeer vilja utbyta deras närvarande styrande befattningar mot de dem illernade underordnade platser, hvarpå man likväl viflar. — KIELER-ALTONA-JERNVÄGEN lemnade för September månad en inkomst af 40,600 riksbanksdaler .81,000 rdr rgs). 36,383 persorer hade begagnat den och varutransporten varit betydlig. — Fransmannen herr de Laval har lyckats att, under förklädning såsom en kurdisk furste, intränga i muselmännens heliga stad, Kerbela, som innehåller de vackraste moskeerna i verlden. Kupolen af mosken Hussein är betäckt med förgylda kopparplåtar, less väggar bestå af emaljeradt porslin, hela inre oyggnaden är utsirad med speglar och perior. Stalen är Schiiternas mest ärade plats och Persiens och Arabiens rike män offra stora summor, för att efter in död få begrafvas i en af dess begge moskeer, — Ivarje år ditkomma karavaner, med en hop i kamert inbalsamerade lik från dessa länder. — I Mänchen bar en fruntimmersgymnastik yligen blivit inrättad. ,Man hoppas, heter det ärom i berättelsen från stället, att såmedelst kuna verksamt motarbeta den qvinliga ungdomens skefa rigtning i vära dagar,. — I Les petites affichesp i Paris lästes nylisen följande annons: En litteratör, författare till lera med bifall upptagna lustspel, söker en ung medrbetare med snille och smak. Om fritt husrum och ivre, jemte ett höfligt bemötande, försäkras. Närare adress, c. — I en liten köping i Tyskland, der årsmarkad hölls, förkunnade en härold från en af några räder upboförd skådenlats. undar ... oo ÖT 2 BA