Aftonbladet – 31 oktober 1845, sida 3

Maj på aftonen (efter god segling) befann sig fart; get: en :svensk mil från land. Den 4 Maj var de Istiltje, och .man låg för ankar på 7 famnars dju och mojade sig dugtigt på Prins Carl. Betänk också bananas och apelsiner från Mozambique i parti, vi från Cap o. a. st., färskaste fisk, hemtad direkte u saltvattnet, och ostron, nyss upptagna ur hafvet djup med en bottenskrapa,. I Bembatuka-viker eftersöktes Bembatuka förgäfves. Såsom man sedar fick veta af svarta herrar, skickade af den svarte engelsk amiralsuniform utstyrde vice konungen i er stad vid samma vik, Majungha (uttal: Mäschungäh) hade Bembatuka blifvit alldeles förstörd och ödelagc under inhemska oroligheter redan för 25 år sedan Den 6 Maj helsade fartyget på Majungha, der Ro: senlind lät sätta sig i land, för att aflemna ett i Car erhållet rekommendationsbref till det svarta Half majestätet. För att ytterligare ställa sig in och be. fordra den sak, för hvilken han reser, medförde har en låda Ratafia. Fåfängt. Han erhöll den bestämd: förklaringen, att man val ville sälja bäde oxar oct ris, och annat godt, men icke köpa en enda smula Som ändamålet med detta besök således var total förfeladt, fann man skäligt att redan följande mor. gonen den 7 Maj låta Prins Carl vända aktern å Mojungha. Skeppsläkaren hade dagen före afresar den lyckan att åt Hr guvernementssekreteraren kun. na lemna en god dosis Unguentum hydrargyri til bot för hans nåds hustru, som, enligt den omsorgsfulie mannens uppgift, var besvärad af små envisa djur i ögonbrynen och annorstädes. Hvad han fick i läkarearfyode, förmäles ej. — Man styrde nu på ön Nos Beth, en liten fransk koloni vid mynningen af Passanda-viken. Här letade man i 2 dagar lika ifrigt och lika fruktlöst efter en hamn med fransk flagg, som man förut forskat efter Mojungha, hvarföre man satte af mot Zanzebar, en ö vid Zanguebariska kusten af Afrikas fasta land. Under denna sjöresa firades Pingst den 41 Maj. Staden, belägen på vestra sidan af ön Zanzebar, skulle besökas. Fartyget försökte att gå norr om ön och sedan söderut mellan den och fasta landet. Det gick ej, utan man måste gå nordligt emellan Afrika och ön Pemba, samt sedan utanför öarne vända ät söder. Kryssningen till Zanzebar efter denna sväng upptog 410 dagar, och först d. 23 Maj låg man i Zanzebars hamn. Iman af Mascat (eller Mascate, öster i Arabien under Norra Vändkretsen) är herre öfver Zanzebar med flera öar här i trakten och den innanföre liggande kusten af Afrika, och vistades här för tillfället. Han beskrifves såsom en vänsäll, något åldrig furste, hos hvilken, likasom hos vår Konung Oscar, hvem som helst kan söka audiens, utan fruktan att blifva afvisad. En allmän audiens bos honom beskrifves, der Svenskarne emottogos ganska vänligt. Iman gaf Rosenlind bref till sin äldste son, för närvarande vice konung i Mascat. Att just inga affärer kunde uppgöras i Zanzebar, finner man lätt deraf, att enzelska, franska och nordamerikanska konsulatsflaggor der svajade. Efter afresan från Zanzebar den 29 Maj nämnes icke, att man någorstädes låtit fartyget nlöpa på Afrikas kust eller närliggande öar. — Den 3 Juni hade man, såsom i början är nämndt, passeat Cap Guardafui, och styrde kurs på Aden, der nan hoppades vara framme följande dagen eller åtminstone dagen derefter, hvari man dock svårligen misstog sig, emedan man måste kryssa ända till den 94 Juni, då man ändteligen på aftonen fick fälla ankar i Adens hamn, der Prins Carl läg, då brefyet afslutades. Aden tillhör nu Engelsmännen, men är på landsidan omgifvet af fiendtligt sinnade Araber, mot hvilka man beständigt måste vara på sin vakt. Garnisonen är 2000 man. Starka fästningsverk finnas och flera anläggas. Åtskilliga krigsskepp ligga hamnen. — Ifrån Aden skulle Prins Carl begifva ig till Mascat; sedan skulle möjligen Bombay på estra kusten af Hindostan anlöpas, derpå Colombo ller någon annan hamn på Ceylon, ön Pinang vid ordliga inloppet till SundaSundet, och slutligen Sinapoor eller Singapore vid sydliga ändan af Malacca. Jer, efter inhändigande af bref från China och Mailla, kommer Rosenlind att bestämma sig,. På amma ställe väntas också bref ifrån fäderneslandet, isserligen ej färska, men likafullt mycket kära och anska efterlängtade.