Aftonbladet – 30 oktober 1845, sida 2

REPRESENTATIONSFÖRÄNDRINGENS FRAMTID. (Efier GEIJER.) Hvad en man, sådan som Goijer sagt härom, orde tryggt kunna ställas upp emot Minerva, Morgonen, de begge s. k. Konstitutionelle i Norige och Sverige (bröder i åsigter om än antipoler i insigter) och af den tvetydigt officiella Postidningen. Skandinaviens snillrikaste häfdtecknare och skarpsyntaste häfdforskare ser helt anIra saker, der våra konservativa antingen se intet, eller icke låtsa se, eller blott skåda irrbilden af sina egna önskningar eller af sina fäders förlomar. Hvad som förlänar de Geijerska omdömena en särskild vigt, är deras på historien och let faktiska hvilande grunder. Den historiska skoan, som ännu alltjemnt spökar, äfven då den ej vill vidkännas sitt förbrukade namn, — den historiska skolan skall ej förmå afvisa sådana slutledningar med föregifvandet att de äro lösa teorier, som sakna rot i verkligheten, häfderna och det praktiska lifvet. — Efteråt få vi tillfälle att med anledning deraf återkomma till våra konservativa organers meningar i samma ämne. Se här Geijers: pSverige, utgånget ur striden med förlust al er tredjedel af sitt område, och dömdt att snart st det öfriga delas, uppreste sig med nylifvadt na: t:onalmedvetande; och man skall fåfängt söka at beröfva oss frukterna deraf. De koncessioner a gamla privilegier, som utmärka 41809 års riksdag och i hvilka Svenska adeln föregick med ett sanning ädelt föredöme, den utvidgning af politi ska rättigheter, som sedan småninsom ägt rum genom införlifning i de särskita Stånden af bit tills från representationen uteslutna sambhällsklas ser, hafva redan så väsendiligen förändrat Rikets Ständer, och dessa förändringar ligga så i tidens hela riktning samt kräfva andra mera omfattande, att hvar och en,som, med misskännande deraf, i våra dagar vill stödja sig på den gamla ståndsprincipen, saknar allt annat fotfäste, än de! osäkra, som kan besvärjas upp i politiska passioner Men dessa stå i hvarje tid under en egen inflytelse, allt efter de motiver, som vidsträcktas! för tiden herrska. I våra dagar stå de politiskz passionerna alla under demagogiens inflytelse äfven i de läger, der skenbarligen helt andra fa nor svaja. Det kommer af folkens nyvunna po litiska vigt, som ingen i sjelfva verket kan för neka. — Det finnes nu mera ingen politik, som 4 a a ga dd är re RR a