Aftonbladet – 30 oktober 1845, sida 1

Donna Marias myndighet blef genast öfverall erkänd. De spanska riddare, som emot konungens a Spanien vilja hade biträdt prinsessan af Syracust voro unga, djerfva och lättsinniga adelsmän, hvilk ansågo henne icke behöfva Ferdinands stadfästels för att inträda uti sina rättigheter och besvur henne att förklara sig oberoende, i den händels: alt spanska regeringen vägrade att erkänna henne Sicilien, som redan ett år suckat under herti gens af Arcos tyranni, kunde ej annat än mer glädje omfatta den nya styrelsen. Hertigen af Foscolo, oaktadt han dagen föru ozillat Giovanos hjeltemodiga uppoffring, var der första att aflägga sina lyckönskningar inför der segrande anföraren, med iakttagande likväl af der tystnad, som prinsens vilja och händelsernas gån; ålade honom. Donna Maria begaf sig till den rådsal, hvari från regenten samma morgon utfärdat sina ty ranmiska befallningar. Omgifven af statens högsta embetsmän emot tog hon der deputationer från de särskilta stånden Biskopen i Palermo framträdde först oci förkunnade i presterskapets namn, att detsamm: underkastade sig prinsessan af Syracusa och in gick förbund med henne. Guvernören öfverlemnade henne stadens nyck lar, burna på ett guldfat. Storamiralen öfverlemnade henne befälet öfve hamnen och galererna från Malta och Sicilien. Stora rådet aflade inför den nya drottninge! försäkran om trohet. Adeln, anförd af konnetabeln, lade sina-svärc för hennes fötter.