Aftonbladet – 30 oktober 1845, sida 1

san visade han, oaktadt det band hvarmed han med henne var förenad, hela en undersåtes vördnadsfulla hängifvenhet. Hvad Donna Maria angår, omgafs hon med en till afguderi gränsande beundran. Hon var festens drottning der hon visade sig-med hela ungdomens behag och var tll den grad älskvärd och nedlåtande, att hon endast i denna egenskap uppbar allmän hyllning. Ehuru höghet och värdighet utmärkte alla hennes rörelser, afspeglade sig likväl en så ren och ädel själ uti hennes drag, att hon skulle kunnat passa som maka och husmoder i en anspråkslös krets. Giovano, ehuru berusad af Donna Marias närvaro och den stolta känslan af sin vunna seger, förblef likväl försänkt i djupa och sorgliga tankar. Luften uti detta palats, så fullt af minnen, var farlig för hans hufvud; än lyckönskade han sig sjelf öfver den uppoffring ban gjort, än åter anklagade han sig såsom brottslig emot sin far, hvars dyraste förhoppningar han besvikit, derigenom att han öfvergaf sitt arf och ej återtog sitt namn. Hans stolthet uppreste sig vid den tanken, att uti sina förfäders palats endast innehafva en rang af andra ordningen, han skulle hafva före. dragit, att som fånge, belastad med kedjor, befinna sig uti detta palats, det hade då varit ödet och icke hans egen vilja, som försatt honom uti detta förnedrande tillstånd. Stundom tyckte han sig endast vara en hyddans son, den obemärkte Giovano, för hvilken en röst sakta upprepade: Håll din ed; och denna dygdiga föresats bidrog mera än sjelfva kärleken att återställa lugnet i hans själ. Berusande ångor af rökelser från Orienten,