Aftonbladet – 30 oktober 1845, sida 1

Deputerade af borgerskapet aflade trooch huldhetsed och bönföllo på samma gång om drott: ningens ynnest och nya friheter. Då Donna Maria efter slutad audiens visade sig på balkongen, blef hon helsad af folket med de mest stormande bifallsyttringar och ropen af lefve drottningen, lefve Donna Maria, höjde sig ända till skyarne. Prinsessan blef derefter underrättad, att den af henne anbefallta festliga måltid endast väntade hennes närvaro för att taga sin början. — Ni skall sitta vid min sida, sade hon, i det hon med ett majestätiskt behag räckte sin hand åt Giovano. Aftonen var redan långt framliden under det hela ena våningen i palatset skimrade af en praktfull upplysning, förhöjd genom blommor och prydnader af alla slag, välluktande girlander voro upphängde emellan de på väggarne hängande sköldarne, musikens ljufva toner skallade nu, der förut en endast af vindens suckar albruten enslighet herrskat, med dansen återkom lif och munterhet ibland ungdomen, och sjelfva murarne uti denna åldriga boning tycktes, då ljuskronornes skimmer upplyste deras af marmor, guld och azur glänsande yta, liksom glädja sig öfver att ännu en gång återse glada dagar. Donna Marias gemål, den gamle grefven af Colonna, var en af de förnämsta i detta lysande sällskap. Ehuru hans höga ålder hindrade honom att deltaga uti allmänna ärenden och -nti krig, erhöll han dock allas hyllning genom öfverlägsenheten af sitt förstånd och den intagande mildhet, som målade sig i hans vördnadsvärda anletsdrag, Uti sitt sätt att umgås med prinses