Aftonbladet – 29 oktober 1845, sida 3

— Ja, i sanning, prinsessa, det är igenom el underverk vi segrat. Redan utmattade, men hän förde af vårt mod, hade vi på en gång utbred vår styrka öfver hela slagfältet, men till sjö hade fienden bemäktigat sig våra skepp, och frå) landsidan beskötos vi ifrån ett detacheradt fäste i vår rygg hade en tropp fiender besatt en kulle till våra tält kunde vi ej återvända, ty de vor uppbrända. I denna förskräckliga belägenhet, d vära leder vid hvarje af fienden aflossadt skot blefvo glesare, återstod oss icke annat val än dö den eller en snabb flykt... Då visade sig hastig denne unge man, denne hjelte midt ibland oss på det svärd som blixtrade i hans hand sågo vi att han Var sänd af er; han återlifvar vårt mod församlar oss, ingjuter i våra bröst samma öfver naturliga mod, som lågar i hans blickar, ingifvei oss begär att dö med ära och för oss till seger just genom sjelfva vår förtvillan. — Ol sade prinsessan med hövryckning, min: aningar bafva icke bedragit mig. — Vår unge anförare utför sina rörelser mec en förundransvärd djerfhet och klokhet, som på en gång fördubblar och sammantränger vår styr ka. Snart äro vi mästare af skeppen, skansen hela slätten och stora vägen till Palermo, dit vy hastat att träffa vår drottning. Donna Maria hörde ej mer grefven af Sant; Cruz; hon varseblef blodfläckar på Giovanos klä. der och frågade med ängslan, om ban var far: ligt sårad. — Icke farligt, sade han; i samma ögonblick som jag utfört det sista anfallet på fienden oct striden hade upphört, aflossade en i hopen gömd