Aftonbladet – 29 oktober 1845, sida 3

ee Ar Str Ka na Maria, att hans andedrögt vidrörde hennes? och sade med afbruten röst och stirrande ögon — Ja, det förflutna skall utplånas ur mitt minne; då ditt liflösa stoft ligger för mina fötter, är du ej för mig annat än en varelse, som jag älskat och förlorat... jag skall begråta dig. Det skall åtminstone blifva Ijuft att gråta, du måste dö. Endast ett ögonblick, hastigt som tanken, som blixten, och Marias öde hade varit afgjordt. Det dödande stålet var färdigt att intränga i hennes bröst. I samma ögonblick hördes trumpetstötar i portikerna, straxt derefter larm af steg och vapen. Dörrarne till galleriet uppslogos med buller, och en ung man, åtföljd af en skara lysande riddare, inträdde hastigt med blottadt svärd i banden och stolta och glädjestrålande blickar. Anföraren för denna stolta trupp, den ädla Giovano, böjde ett knä för prinsessan. — Prinsessa, sade han, se här det svärd ni öfverlemnat mig, det är som segrare jag återför det. Prins.ssa af Syracusa, numera drottning af Sicilien, segren har fästat sig vid ert banår. Hertigen af Arcos lät dolken falla och stödde sig mot en marmorpelare, blek, kall och orörlig som den. — Allsmäktige Gud! utropade Donna Maria, i det hon tryckte den segrande Giovanos hand; genom hvilket underverk har ni åstadkommit detta? Grefven af Santa Cruz, anförare för Donna Marias troppar, framträdde till prinsessan och aflade sin berättelse: