han lidit, hans brinnande ifver, hans qväfda begär. hans kamp eme lan brottet och fasan derför, Och att passionerna med hela sin förtärande våldsamhet brustit ut i hans själ; hans blyfärgade blekhet, hans af svett drypande panna och skakningen af hans nerfver visade, att hans vrede med hvarje minut tilltog. Då han ställde sig framför prinsessan, var bans af vrede blixtrande ansigte, deruti spår efter tärar ännu syntes, förskräckligt att åskåda. Det var et! häftigt anfall af en rasande passion, ett lidande som antingen dödar oss eller bringar oss alt mörda den, som dertill är orsaken. Nåväl, sade han, om ni ej byser någon medömkan med mig, så tänk åtminstone på er sjelf Ni inser ej det öde jag bestämt för er, nu sedar jag fått veta att ni är i besittning af mina hem: ligheter, nu då en förskjuten älskare och en upptäckt brottsling blifva er domare.... . — Hertig at Arcos, jag känner er. — Ni väntar er således ett rysligt öde. — Jag är beredd på allt, till och med döden Hertigen betraktade henne å nyo och föll i ett djupt begrundande, som midt under hans anfall af raseri gaf ett utseende af kall grymhet åt det brott han ämnade begå och ökade fasan deraf. Han drog sin dolk ur slidan. — Ja väl, utropade han, döden! Du bar väl förtjent den, då jag för din skull måste förbanna kärleken och lida så mycket. Då du ej mera är till, blir jag befriad från de qval, som du förorsakar mig. Jag vill se blodet strömma ur ditt hjerta, som endast bär hat till mig. Han lyfte sin dolk och nalkades så nära Don