Aftonbladet – 29 oktober 1845, sida 1

vrede och förakt, återtog regenten med ett iro niskt smålöje, i det han sökte beherrska den ho honom uppstigande vreden, och detta just då jag för att rycka er från branten af den afgrund hvarpå ni står, tillbjuder fred åt edra bundsför vandter och åt er att med mig dela makten. — Tror ni, att om jag vore färdig att dö a törst uti de brännande passen vid Alcassas, jar af en röfvares blodiga hand skulle emottaga er bägare, som han vidrört med sina läppar. — Hvad vill ni säga, madame? frågade herti gen, som kände sig skakad af en rysning. — Hertig al Arcos, sade bon, låtom oss gå et år tillbaka; ungefär vid samma tid som pu .-. Det var samma brännande hetta som nu, samm luft som den vi i dag inandas: allt bör erinra e denna tid. — Nåväl! — En monark hade upphöjt er ur det låg stånd, hvaruti ni är född. Han har för er vari mer än en far, hvilken ni blott har att tacka fö en eländig tillvarelse, då han deremot upphöjt e till den ära och makt ni nu åtnjuter, och emo denna er välgörare uppgjorde ni en komplott at mörda honom. — Gud! huru vågar ni hysa sådana tankar? — Under tjugo år hade han, hvars ynnest e mot er icke kände några gränser, småningom p er slösat rikedomar och makt, så att ni, hvad d förra beträffar, kan mäta er med de rikaste p Sicilien och såsom förste minister ägde nog a den sednare, och vid samma tid, hvarom jag nys talade, var det som ni använde er makt och er guld till att låta bygga en praktfull och skicklig arbetad slup, som: var så inrättad, att en plank