Aftonbladet – 28 oktober 1845, sida 1

tornerspel och enskildta strider, der ett ridderligt mod kommer i fråga .... Jag utnämner er till anförare för alla mina troppar. Detta prinsessans beslut var dock mindre besynnerligt än man skulle föreställa sig, ty på den tiden hände icke sällan, att de olika graderna af rangskilnad i samhället med ett enda steg öfverhoppades, och mer än en äfventyrare bade, ledd af det snille som Försynen ofta tilldelar ringheten, uppstigit till de högsta värdigheter i staten. Donna Maria leddes till denna utnämning af en bemlig och öfvernaturlig ingifvelse, som qvinnan alltid åtlyder; dessutom skulle denna drabbning afgöra hennes öde, hon insåg, att uti sakernas nuvarande läge utsigterne icke vore till henncs fördel, och vid en öfverhängande fara leder den ölverspänning, som åtföljer det afgörande ögonblicket, lätteligen till ytterligheter. Hon tillade, under det att Giovano öfverlemnade sig åt tysta betraktelser: — Denna drabbning blir afgörande för hertigen af Arcos och mig. Uti edra händer öfverlemnar jag mitt öde, mina konungsliga rättigheter och mitt lif. Emottager ni mitt anbud? — Nej, svarade han med fast röst. — Hvad... — Jag kan ej strida emot mitt hjertas mest dyrbara intressen, Jag tror icke att min arm kan vara ett så mäktigt stöd för er sak, som ni förmodar. Om jag skulle upplyfta er på thronen, skulle jag i och med detsamma uppresa en skiljemur oss emellan. Jag har öfverlagt att, Prinsassa, i samma stund ni blir regerande drottning öfver Sicilien, är jag genom en befallande nödvändighet tvungen att lefva skiljd ifrån er, och den ni tror vara en fattig fiskareson från Messina, äfventyraren Giovano, skulle icke kunna blifva er undersåte, icke en gång er minister. Men om makten skulle gå förlorad för er... o! då skall jag fösta mig vid er såsom er försvarare