berrskade uti de öfre delarna af slottet en brinnande oro öfver utgången al denna vigtiga dag, hvilken likväl doldes af ett skenbart lugn och en oafbruten tystnad. Klockan åtta på morgonen lemnade regenten sitt kabinett, sedan han redan emottagit underrättelsen ifrån det från staden föga aflägsna slagfältet, för ätt afhöra messan i det präktiga kapell, som blifvit uppbygdt af grefve Roger. Derifrån begaf ban sig till rådsalen, som bildade en fyrkant, omgifven af en dubbel rad af tunga, mot taket sig vidgande, pelare, och upplystes genom trånga fönster med målade rutor, hvilka spridde en svag och töcknig dager öfver de på väggarne upphängde rustningarne och banåren. Statens förste embetsmän och dignitärer voro redan der församlade. Regenten bar vid detta tillfälle en guldbroderad lifrock af buffelhud, tillika med en charlakansfärgad mantel, kastad öfver venstra skuldran, ena handen hvilade på fästet af ett präktigt damacheradt svärdt, på hufvudet hade han en rund hatt med breda guld-aloner, sådan som vanligen nyttjades af militärpersoner af högre rang. Det syntes på den blekhet, som gaf hans olivfärgade och knotiga anletsdrag ett ännu bistrare utseende, att han tillbragt en sömnlös natt, kanbända ett rof för de mest förskräckande syner. Det dystra lynne, hvaruti han var försatt, visade Sig i bäns mörka blickar och häftiga rörelser, samt bebådade, att nya offer snart skulle falla; men det inre lidande, som målade sig På despotens drag, visade derjemte, att naturen tog ut sin rätt och genom gnagånde samvetsagg lät honom dyrt betalaj de grymheter, han genom en tvin