tioner från den nordiska forntiden. Vid utförandet häraf biträddes hr Ahlström af flera bland lyriska scenens bästa artister, äfvensom af hrr amatörer och kongl. hofkapellet, under hr konsertmästaren Randels anförande. Denna intressanta tillställning var ej så talrikt besökt, som man haft anledning hoppas, hvilket dock ej bör afskräcka Soiregifvaren för framtida förnyande deraf, helst då anuditoriet tycktes finna sig högligen intresseradt af hvad som erbjöds. — Vi återkomma med snaraste till en speciellare redogörelse för denna Soirce. — Hr Nygren lärer nu vara defioitift engagegerad vid kongl. theatern. — Bröderna Price med silt sällskap, som i somras väntades hit till hufvudstaden, liktidigt med Guerras trupp, ha nu en id uppehållit sig i Götheborg och der gifvit representationer i pantomim, dans, m. m. — Det omtalas att Trollflöjten kommer att återupptagas på kongl. theaterns repertoir, för att gifvas första gången till hr Strandbergs recett. Häfdatecknaren prof. And. Fryxell lärer hafva författat en afhandling Om svenska aristokratienn, som tillika skall vara ämnad till vederläggning af några af prof. Geijer i de bekanta tre föreläsningarne uppställda satser. (Figaro.) — — I den uppsats rörande de Flonska arfvet, som på begäran intogs i detta blad, JE 244, åberopades ett bref från herr hofkamerern Ingelgren och ett af honom lemnadt vittnesmål, hvilket ansågs böra lända till mycken upplysning i denna sak. Red. har derföre förskaffat sig del af kämnersrättens andra afdelnings protokoll öfver vittnesförböret med herr hofkamrer Ingelgren, hvilket hölls den 44 dennes, och är således i tillfälle att meddela besagde vittnesmål. Det afgafs i närvaro af förre garfvaren C. G. de Flons: ombud, förre studeranden C. J. Ekeblad. De frågor ombudet önskade få af herr hofkamrern besvarade hade afseende på ett af bonom år 1828 skrifvet bref rörande de Fionska arfvet, och finnas jemte sjelfva brefvet intagne i nyssnämnde uppsats uti M 244. Vittnesmålet Jyder i protokollet som följer: I anledning af de uti ansökningen uppgifne frågor, förklarade vittnet, att det efter en så lång tids förlopp icke kunde erinra sig hvad som i den omförmälda brefvexlingen skall afhandlats. Man hade väl för vittnet för några dagar sedan uppgifvit,attsedan en nära slägtinge till vittnet, guldsmeden Lange, boende i Wexiö, derifrån skrifvit till vittnet rörande ifrågavarande arf, vittnet derpå samma dag skall svarat, att vittnet skulle tala med någon här i Stockholm, sem, efter vittnets förmodan, afsett framlidne öfverståthållaren baron Edelereutz och derjemte skall hafva tillkännagifvit, att han skulle se till hvad som kunde göras, blott vederbörandes fullmakt hit uppsändes; men vittnet försäkrade nu, att det icke sjelf sett detta bref eller viste sig hafva meddelat nämnde svar; att vittnet icke hade sig nägot det ringaste bekant, huruvida öfverstäthåilaren Edelereutz i lifstiden ägt någon kännedom angående nämnde arf, samt att vittnet icke kunde minnas sig hafva bekommit någon fullmakt eller andra behöfiiga handlingar för bevakande af något arfsanspråk, hvilket således af vittnet, vid derom skeende närmare efterfrågan, lärer blifvit ansedt utan ändamål, derom vittnet troligen underrättat herr de Flon, som efter egen uppgift samma år hitkommit och besökt vittnet. I anledning häraf erinrade ombudet, att de Flon tillställt guldsmeden Lange en fullmakt för att till herr hofkamreraren uppsändas och af honom i nämnde ändamål begagnas, hvars mottagande af vittnet, på grund som förut var uppgifven, bestreds: Vidare tillkännagaf vittnet, att det icke kände hvarken om någon del af meranämnde arf kommit öfver till riket e!ler om några penningar i och för detsamma blifvit utdeldte, eller ens, bvarom ombudet nu framställde fråga, att öfverstäthållaren Edelcreutz i lifstiden kunnat i afseende härå meddela upplysning, samt att villnet för öfrigt icke kände några personer, hvilka haft eiler hafva kunskap om ifrägasatta arf. Ombudet inlemtrade bärefter transsumt af ett bref, derå fanns intyg, att detsamma blifvit de Flon af guldsmeden Lange tillställdt, lydande denna handling som följer: För dödsfall skull varder härmed erkändt och under edsförpligtelse intygadt, att här inneslutne och med våra sigiller försedda bref är detsamma, som hr Carl Gustaf de Flon i vår närvaro erhöll af guldsmeden hr J. A. Lange i Stockhotm, och hvilket hr Lange, förut bosatt i Wexiö, erkände vara detsamma, hvilket han i Juni månad 4828 bekommit från sih halfbroder hr hofkarareraren Ingelgren rörande de Flonska arfvet. Stockholm den 4 Oktober 48453. J. C. Forslund. fanjunkare. (Sigill). E. Gustaf Ling, spannmålshandlande., (Sigill). . (Här fö!jer i protokollet det i ingressen redan omnämnda, i biadet förut intagna brefvet från hr hofkamerer Ingelgren.) — en CHARTA SIGILLATA. Då genom Kongl. Förordningen den 9:de Maj 1835 I det hlifvit fäörardnadt att dan cam Sålt läcserendam (Insändt.)