Aftonbladet – 25 oktober 1845, sida 3

All skedde på några minuter, och vattenmassan Ivar för stor att af menniskor kunna hindras. Troligen har flere dylika olyckshändelser af samma beskaffenhet mången mer och mindre fått vidkännas. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En död okänd mansperson har funnits uppfluIten i sjön vid Röda bodarne. Liket är affördt till I bårhuset. : ) — På en krog vid Holländaregatan å norr inkom i tisdags aften en drucken italiensk positivspelare, loch uppförde sig bullersamt och oregerligt. En äldre man, fabrikör B., som til!städesvar, bad italienaIren vara beskedlig och förhålla sig stilla; men denne I blef vid denna tillsägelse ännu mera vild, fatiade en I på disken liggande knif och anföll dermed B., hvil-Iken han tilldelade ett par mindre blessyrer å hufvudet. Det blef polisförhör om händelsen. Den till. talade, med blekgul hy, långt svartlockigt hår och det vackra namnet Giovanni Cidoli, förnekade anklagelIsen: men vittnen intygade dess sanning, och medan Giovanni på sitt språk talade med en kamrat, faltaIde polismästaren sitt beslut, som innehöll, att den tilltalade skulle för fylleriet, m. m. plikta tills:s 24 rdr 46 sk. bko. I — I dag på morgonen anmälde sig till intagning j i Smedjegårdshäktet en person vid namn Pettersson, som, sedan han för vårdslöst förbållande såsom gälI denär, sis. thorsdag af Wermdö Skeppslags tingsrält förklarats skyldig träda i häkte, genom en lycI kad reträtt undvek kronobetjeningen och valde den mera besvärliga men mindre generande utvägen, att jutan betäckning begifva sig till destinationsorten. I — Undersökningen angående religionssvärmaren (Erik Jansson i Norrland börjades lördagen den 44 dennes vid Forssa häradsrätt, och Hudiksvalls veckoblad berättar derom följande: I tingsalen, så längt utrymmet medgaf — i rätItens förmak och längt ut på tingsgården syntes nyI fikna åhörare, hvaribland äfven många af E. J:s egne I hekännare. — Vid uppropet företrädde apostelen — som han sjelf lär utgifvit sig för — med någon förlägenhet i början, hvilken likväl skingrade sig under ransakningens fortgång. Mannen hade icke något genialiskt eller inspireradt uti sina anletsdrag — det var en medelålders karlaf vanlig mansväxt med bleklagdt ansigte, insjunkna kinder med skarpa kindknotor, Jjusa hår och blå ögon — hans utseende utmärkte sig särdeles för de fina, hårdt tillslutna läpparna och ovanligt stora och breda tänderna i öfra delen af munnen. — Enligt hans uppgift, under berättelsen om sina Iefnadsomständigheter, hade han vid 22 års ålder först fått väckelse, dermed sig sålunda förhållit, stt han, som varit besvärad af gikt, en dag ridit ut på fadrens bäst för att plöja, och af sjukdomen hårdt ansatt, dignat ner på jorden, då han, som förut väl egde den undergörande tron, blef i pbönen troende och omedelbarligen derpå, genom sin tro, af Gud befriad från sjukdomen, så att han helbregdad återvände till föräldrahemmet, af hvilket underverk han förnummit, att den tro han förut egde på försoningsnåden, bar åt helvete, derföre han kom till besinning, samt fann, att Gud borttagit hans synder och gjort honom fri från all synd. Efter denna tidepunkt började han natt och dag läsa bibeln, hvaraf hån upplystes, att han förut tjenat djefvulen och att de böcker han förut läst i gudliga ämnen, bland dessa Arndt om Rätta Saligheten, varit afguderi, och hans meningar afgudar, efter de stode i strid med bibeln. Han erkände sig hafva utspridt sina forskningar i bibeln, efter som der stod: Den som tror han talar, samt medgaf slutligen, efter några undvikande svar, att han blifvit kallad förkunna Guds rena ord, dervid han tillade: att sedan apostlarnes tid icke något ljus gått fram utöfver hela verlden — det sanna ljuset skall gå fram till verldens ända — Gud kallar alla menniskor,. — Den stad som står på ett berg kan ej döljas, ej eller ljuset på ena ljusastaken. — I afseende å de utlätelser, hvilka han skall haft Allhelgonedag förl. år då han begick H. H. Nattvard, nemligen, enligt kyrkoherdens i församlingen anmälan till domkapitlet, att han — Erik Jansson — samma dag anammat Nattvarden af djefvulen, samt att den predikan han om dagen hört, var en djefla-predikan, erkände E. J. sistberörde utlåtelse, men förnekade den förra, derom han dock genom vittnesmålen blef öfvertygad, likasom, att han i kyrkan berörde deg sofvit, icke läst några böner eller med församlingen sjungit psalmerne, icke eller afgifvit den vanliga syndabekännelson, emedan han kunde icke erkänna sig synda, än mindre i alla mätto hvilket endast tillhörde syndesjuka att erkänna — han hade derföre endast sutit stilla uti templet i afbidan på sakramentets utdelande, hvilket han annammat, efter detsamma var välsignadt af presterne, intill dess annorlunda af Öfverheten kunde förordnas, hvilket han tycktes förvänta. — På eftermiddagen vid en af honom samma dag hållen samling hos sin ifrigaste anhängare bonden Jon Jonsson i Hamre, hade E. J., enligt vittnesmålen, hädat Lutherska läran, under förklarande att dessa böcker snart skulle brinna — (kort derefter anställdes äfven bokbränningen i Stenbo) — smädat presterskapet under öfvermodigt skryt, att flere 100:de som bekände sig till hans lära blifvit förnekade Nattvarden, men honom sjelf hade de tillåtit itnjuta nådemedlen, dervid han utlåtit sig: att presterskapet upprest en påle för dem de förbjudit Nattvarden, men de skulle sjelfve hänga derutin, Bland let märkligaste som vid undersökningen upptäcktes var, att E. J:s bekännare lära vid ett kyrkoråds sammanträde offentligen förklarat, att om de syndade, var det den Helige Ande eller Christus som syndade dem. Uti en af E. J. ingifven skrift, till hvilkens författande hån synes undfätt hjelp af någon lagkunig — ryktet förmäler i hufvudstaden — söker han örsvara sina beteenden med Upsala mötes beslut, Vugsburgska bekännelsen och rikets grundlagar. — Täktningspåstående framställdes mot honom så af akor som consistorii-ombudet, hvilket afslogs. Underökningen är uppskjuten till den 30 i denna månad. sedan densamma biifvit afslutad i denna ort, torde i framdeles återkomma till detta vigtiga ämne. ni On UD ON TA NIST R IS. YR vev.