Aftonbladet – 24 oktober 1845, sida 2

delar, byggda på olika tider, visade sig vid första åsynen endast som en förening af spridda och osammanhängande byggnader, med en lång rad af gallerier, paviljonger och flyglar, staplade ölver hvarandra; men glömde man det vidunderliga uti det hela för att beundra de särskilda delarne, fängslades ögat med förtjusning af den utsökta fullkomlighet, som utmärkte byggnadssättet och prydnaderna bland några af dem. Detta monument innehöll hela Siciliens historia: lemningar från foratiden, byzantinska kupoler, kolonner från äldsta tider, saracenska torn galliska korsbågar, germaniska ornamenter, all ömsom sammanträngdes, hopades, sönderföll och uppstod för att ånyo försvinna. Två bastioner, späckade med ett fruktansvärdt artilleri, beströko murarne och fulländade dess barbariska prydnad Denna konungaboning, sådan den under tidernas lopp blifvit uppförd, erbjöd genom det sköna i sina detaljer och det osammanhängande uti sin helhet, en träffande bild af maktens obeständighet, afbruten i sin utveckling af våldet återtagen al en nyck, styrd af slumpen, utan forntid, utan efterverld. Endast väldet för dagen, men icke en rotfästad makt, tycktes bebo dessa murar. Det var dagen efter den, hvars händelse vi beskrifvit. Den af Giovano författade proklamationen, af Donna Marias agenter, kringspridd uti alla de!ar af staden, hade för henne uppväckt en liflig enthusiasm, hvilken dock ej vågade gifva sig luft annat än genom önskningar och ett hemligt knot. Striden emellan de spanska riddarne, som försvarade prinsessans af Syracusa sak, och regentens troppar, hade, enligt prinsessans förutsägelse, börjat på slätten vid Mazara, ehurui början långsamt och afmätt, samt endast utsträckande sig till första lederna. Oaktadt den dysterhet och, bestörtning, som rådde i staden, tycktes likväl ett skenbart lugn och undergifvenhet för regenten der herrska.