Aftonbladet – 24 oktober 1845, sida 1

j UOBETALTA BREF medfölja till Post-koctoren å Linien. Diligencen ankommer till Götheborg Lördacar, till Helsingborg Tisdagar, eeh til! Stockholn: Thorsiagar. OBS. Åt priserne å Passag:rare-plåtset ert. Texar för hela resan mellan Stockholm och G:theborg, ära tills vidare minskade med del. ST EAA FORNA R rIA T vo SE VN ANSI OLA VEN KART ETETEE (Insändt.) : BAT sar ol lp:8 ri CN i F. i h Svensia Jäwmerva eller de:s Isändare oc Fångbårdsstyrelsens förslag tull författning om huru med för allmönna säkerheten vådlige personer förkållns här. I Sv. M. förekom under förra veckan en artikel under rubrik: generaldirektören berr Emil von Troils Lagförslag, öfver hvilken ordet insändt icke förmärkes, och under hvilken författarens namn eller signatur ej heller är il: ännandes. Det vill derföre vid första piseendet synas som vore artikeln Minervaredaklionens egen, men då artikelförfattaren på ett och annat ställe kallar sig insändare, vilja vi gifva honom denna benämning. Denna artikel afhandlar tvenne ämnen, nemligen ändamålsenligheten af det i vår rubrik uppgilne författningsförslag och herr Em! von Troils egenskaper och värde såsom off otlig man, I det förra af mycket stor, det sednare åtminstone jemförelsevis af ganska ringa allmän berydehhet. lIns. afsigt synes vara att på grund al den föreslagne författningens förmente olämplighet bevisa mannens oduglighet och börjar med at: framkasta, det hr T. hvarken förmår att skrilfva lagar e!ler i allmänhet att tänka logiskt; att han vill kränka Rikets Ständers frioch rättigheter: rubba den gräns grundlagen uppdragit emellan Konungens och Ständernes lagstiftningsratt; inskränka folkets rätt aut sig beskatta och missiushålla med folkets medel, föga bekymrar sig om menniskovärde, borgerlig frihet o. s. v., hvaretler följa några spalter med anmärkningar öfver förslagets ,paracraler. Ins. erinrar genom detis sätt att jtllvägagå om en viss domhafvande, soi skulle förrätta en häradssyn på några jorde.or och förelog saken i följande ordning: 1:o jutogs en I dugtig frukost; 2:o afkunnades utslas och 3:0 to:os de ifrågavarande jordegorna i ösnasigte.. I afseende på 2:0 och 3:0 har insändaren följt allideles samma ordning som denna domhaftvande; I huruvida han även iakttagit 4:o känna vi ej, men nog förmärkes att han ej med lu.ot sinne feltet pennan, ty annars hade hen väl insett joktokheten al att så tydligt låta mike. att tillfredsställandet af partihatet emot innen var hulvudsaken och det öfriga endast incdet dertill, och såmedelst likasom jäfvat sig sjelf atl döma i målet. Hvåd nu Sv. Minervas Iis a ie tänka om herr E. v. T. är en sak, som troj: en lika litet intresserar allmänheten som bo; ma sjelf. Vi öfvergå derföre utan att vidare u D niila oss vid den saken till de mot förslaget ir inställda avmärkningar. S 4. Den lagstiftning det innehål! s ses ligga utoiw gränsen för denna författmns. Da utgör likväl den grund, på hvilken hela övsla ot hviJar. Vill man förskaffa denna trund : särskild författving? — alltför gerna. Vili man ännu längre utsträcka näringsfriveten? Sa oket hättre. Det torde likväl ej tillkowma Pa ;sv.st. att framställa förslag till en fuilstäni iriatining derom, men deremot var det des gande att uppsilva huru mycket af denna nir ogsfrihet som utgör ett vilkor för möjligbeten at Lisa den fråga Fångv.st. fått sig förelagd. Lös rifveristadgans olämplighet var mnsedd. Den brats i fängelse, oita för Listiden, personer som till intet brott blifvit förvunne; den förvillade cerigenom helt och hället begreppet om det sanhwd, som är emellan brott och straff, verkade l kgiltighet för de sednare, och de förres tilltasande mängd; den ådrog staten dryga kostnader, med fl re alltför väl kända olägenheter. Frågan som Fångv.st. sätt att lösa var den, huru nämnde skadiiga författning skulle kunna mot en ändamålsenligare utbytas. Vid densammas öfverväsande kom Fångv.st. till den öfvertygelse, att den nya författningen måste, för att blilva nyttig, tvila på en helt annan grundval än den gamla. Hufvudsumman af denna är, attden, som ej är embetsman eller fastighetsegare eller i någon af de öfrige i 8 4 af kongl. förordningen at den 29 Juni 2833 uppråknade förhållanden, är phatig att antaga tjenst hos husbonde eller anskaffa hörgen af vederhäftig person. Nu förhåller det sig så, att ingen kan tvinga någon annan hvarken alt blifva ens husbonde eller borgensman — många blefvo derföre utan båda delarne och det utan eget förvållande. Det lärer vara temligen allmänt erkändt i rättsläran, att der hvarken ondt uppsåt eller vållande förekommer, der finnes in sen brottsighet, och utan brottslighet ingen bestraffning. Lösdrifveriförordningen talar ett annat språk. Dea säger till den fattige: Skaffar du dig icke antingen tjenst eller borgen inom den och den bestämda tiden, så blifver du fånge. Och fångar hafva derföre blifvit till tusental. Fångv.st. förslag deremot säger: har du ej din utkomst af pgendom, embete eller genom annan loflig utväg, så måste du skaffa dig den genom eget arbete, innars inskränkes din frihet Senom sockennämnens husbondevälde, och om du ej lyder denna, lifver du på vissa bestämda tider förfallen till arbete på linets arbetshus, och om du ej deraf åter dig rätta, på statens arbetsinrättning. Såvida rättigheter och skyldigheter cat, c3 5 hil