Aftonbladet – 23 oktober 1845, sida 1

THRONEN OCH KÄRLEKEN 7). (Sicilien 1599.) Några ögonblick derefter utkom Giovano mer den nu fullbordade proklamationen i handen oc! sade helt sakta, sedan han genomläst de sist raderna: — Det är bra, jag är nöjd med mig sjelf... — Ja, sade tiggaren, som hastigt befann si midt emot honom vid utgången till tältet, det ä bra, unge man, ni har både gjort ett vackert ta och en ädel handling... — Aha, sade Giovano, jag bedrog mig ej, de är den gamle spåmannen, som jag i dag på mor gonen träffade. — Ja, sade hertigen, den stackars narren hvars spådomar likväl slagit in. Prinsen, försänkt i djupa tankar, kastade en dast en flyktig blick på tiggaren och ämnade af. lägsna sig, men dessa hertigens ord qvarhböllo ho. nom. De utomordentliga händelser, som denns dag inträffat och Lvilka genom en besynnerlit slump instämde med den gamles förutsägelser gåfvo denne i Giovanos ögon nästan ett utseende af trollkarl. Han betraktade honom med mer: uppmärksamhet, och igenfann ånyo uti hans dra; samma prägel af höghet och Idande, som redar förut frapperat honom. — Hvilken olycka, sade ban, öfvertygad at den om hvilken han talade icke kunde fatta me. ningen af hans tal, hvilken olycka att förståndet: ljus flyktat ur detta hufvud. ) Se A. MM 240, 241, 243 och 143.