Aftonbladet – 22 oktober 1845, sida 2

— Förtröfligt! — svarade hertigen, nöjd med den unge prinsens djerfva ord; — trogna undersåtare skola strida för er sak; den enda fiende, ni hädanefter har att frukta, är hertigen af Arcos; ty er blotta närvaro är tillräcklig för att tillintetgöra Prinsessans af Syracusa parti. — Prinsessan af Syracusal — upprepade Giovano, iröffad af denna hågkomst. — Donna Mari Gud! det är sannt, donna Maria ör min medtäfierska om thronen! Och jag skulle motarbeta och öfverändakasta hennes förhoppningar — det vore förskräckligt. — Ni kan tillbjuda henne en säker tillflyktsort. — En Wllflyktsort åt henne, som vänter sig en toron!... För öfrigt skulle hon ej vilja emottaga den; bon måste dela sina försvarares öde, hvilka skingrade och flyende bafva alt frukta al Filips grymhet, och hvilka döende skulle förebrå henne att halva inledt dem i detta företag. — Eådant är ofta ärelystnadens öde. — Och det är på hennes undergång som jag skall bygga min 1y cka. , — Ni måste ur edra stater fördrifva dessa spanska riddare, hvilka i het kunde vilja försöka en eröfring för egen räkning. — Dessa riddare, som trot-a alla faror, endast för att försvara en ädel ssk. — Er pligt som thronartvis åt ert land. — Strida emot Donna Maria. — Ni har bevisen om hennes börd i edra händer, rif sönder dem. — Förvisad från detta land, skulle hennes öde blifva att flyktig irra omkring, utan fädernesland, utan tillgångar. ge är alt egna er