Aftonbladet – 22 oktober 1845, sida 2

ren, älventyraren Giovano har åtagit sig ett ädelt värf, prinsen måste fullborda det. — Prins, betänk att ni handlar emot er egen fördel och förstör edra förhoppningar. — Jag skall sluta denna skrift, underteckna den med mitt namn, och i afton bära den till prinsessan. — Och för att hålla er ed afstår ni från taronen? — Ja, jag afstår derifrån. Priosen återvände till sitt rum. Hertigen gick ganska upprörd ur tältet. Då han gått några steg, mötte han den gamle tiggaren och anade, ati denne hört det lifliga samtal, som egt rum emellan prinsen och honom, Det oaktadt syntes han hvarken förvånad eller missnöjd öfver att under ett så farligt samtal hafva blifvit öfverraskad af denne uti eländets irasor köllde gubbe, utan erfor tvertom cen helt n känsla, som dock lörblef sluten inom hans bröst. Det syntes som dessa tvenne min, så oltka samhällsklasser, redan förut v skap, ty de samtalade ifrigt med låg : sättende sin gång med stora steg. (For tillhörande rit i sällst, forter.) mg a — Till staden Neubreisoet vid Rhenafioden inkom i slutet af förl. månad en välklädd man. ungefär 40 år gammal Han gjordo sig på p sionen l underrättad hvarest kyrkogården var och begaf sig Idit efter anvisning, trankilt rökande sin pipa. Sedan Ihan gått någon stund omkring grafvårdarne, nedlade han pipan, framdrog en pistol och t sig. Man skyndade fram och fann bredvid honom ett papper, hvarpå stod skrifvit: Familjsorger har föranledt mig till detta steg. Uti hans fickor fonns mycket franska och badiska penningar,