Aftonbladet – 22 oktober 1845, sida 1

tal, hvarmed ni med så mycken ifver sysselsätter cr, skall i och med detsamma vara färdigt. — Monseigneur, jag kan ej..— Läs detta bref, det är i er fars namn jag derom besvär er. — I min fars namn, sade han, med uttryck af ömhet, jag lyder. Han steg upp och gick att sätta sig jemte her tigen på bänken; den nedgående solens sista strå lar föllo på tältet, som omgaf dem; derefter to; han långsamt brefvet ur sin barm och bröt de med darrande hand. Knappt hade han kastat ögonen derpå, förrän han ropade: — Kungligt sigill! Derefter, fästande sin blick på hertigen med uttryck af den yttersta förvåning upprepade han: men se då monseigneur, konung Andreas insegel på denna skrift. — Läs! sade hertigen allvarsamt. — Kungligt sigill, men min Gud hvad vil detta säga, kungligt sigill på detta bref... (Har betraktade å nyo adressen) och det är stäldt til mig. — Läs, upprepade hertigen. Han läste. — Min son! Vid detta ord bleknade den unge mannen, han syn förvirrades, hela hans kropp darrade, de tanke som genomfor henom var alltför stor, allt för genomgripande, han kände sig nedtyngd oci ville ej tro på möjligheten deraf. Han räckt brefvet åt hertigen, i det han med häftig rö relse sade: — I himlens namn, monseigneur, detta bre