Aftonbladet – 20 oktober 1845, sida 3

NORGE. Ett Kovgl. bref har blifvit utfärdadt till ge: neraladjutanten för armåeen, af d. 30 sistl. September, angående förslags upprättande till corps chefsplatserna. Deruti anbefalles vederbörande alt i framtiden vid uppgörande af förslag till brigadernas stabsposter, under förutsättning af fullkomlig duglighet till sådana högre befäl, företrädesvis taga i betraktande graden, så väl inom brigaden som inom armeen; så att den höcre gra den skall gå före en lägre och inom samma grad den först komma i fråga, som har äldsta ancienneteten i graden. Denna åtgärd synes hafva väckt mycken sensation, och det med skäl. Under de gamla systemet hafva äfven i Norge utnämningarne till grader i armeen mindre varit att anse såsom belöningar för större förtjenster eller kunskaper, än såsom ett medel att utsträcka de nådebevisningar, hvilka eljest genom hofcharger och hofiitlar tilldelades personer, som genom slägtskapsförbindelser och personlig älskvärdhet, m. m., gjorde sig rekommenderade och kända på högre ort. I Norge lärer dessutom, att döma af en artikel härom i Morgenbladet, dessa grader i armåen utdelas i kommandoväg: troligen emedan norska grundlagen hyllar principen, att ej titlar utan motsvarande tjenstebefattningar skola utdelas; och således uppkommer nu det fall, att vid förslagens pröfning norska regeringen skulle vid sina tillstyrkanden, blifva bunden af de befordringar, som icke förut varit underkastade dess pröfning. Detta allt föranleder till den mening, att en sådan föreskrift åtminstone icke bordt utfärdas, utan att norska regeringen först blifvit hörd öfver åtgärdens lämplighet, hvilket icke skett; utan har nu hela saken endast blifvit behandlad såsom kommandofråga. Ifrån Skien skrifves, att sädesskörden i trakterna deromkring varit riklig och glädjande, men att deremot potatesskörden i stadens närmaste grannskap varit mindre god. Från Tellemarken heter det, att man icke på många år haft en så rik sädesskörd, och som det icke heller blifvit missvext på potates, så kan, då råg undantäges, landet icke hafva serdeles behof af främmande spannmål; ja, man vill till och med veta, att det i Tellemarken finnes landtbrukare, som hafva stora behållningar af korn från fjolåret, och att öfverflödet på hafra är så stort, att man måhända kan spekulera på uppköp till utförsel — hvilket, ifall det är enligt med verkliga förhållandet, kommer att blifva af ännu större märkvärdighet, än poatesutförseln från TIlolmestrand och Aasgaardsstrand till Holland.