m—— K — X -——111l—— — THRONEN OCH KÄRLEKEN ). (Sicilien 1599.) vArbeta för henne! tjena henne!, tänkte Giovano. För den unge äfventyraren, hvars själ var lika rikt och högt begåfvad som hans förmögenhet ringa, låg uti dessa få ord en hel verld af sällhet. OÖförmögen att göra ett enda steg, en enda rörelse, klappade hans hjerta häftigt, han var förvirrad och bela hans varelse genomträngd af en sällhet, Sgfpnlie hos menniskan, att den snart förvandla ZP till feberyra. Ehuru han icke kunde se in i framtiden, kände han sig dock nog stark att möta alla kommande öden. Sedan han väl hundrade gånger upprepat dessa ord, som gjorde honom så lycklig, slog han sig för pannan utropande: — Arbeta för henne, se der något som skall ingifva dig snille, Giovano. Inkommen på sitt rum, satte han sig vid ett mot muren stäldt bord, hvaröfver hängde hans svärd, och nära ett litet fenster, hvarigenom han mellan rosenbuskarne kunde öfverse torget; de af Donna Maria erhållna dokumenterne lade han framför sig och började ifrigt arbeta. Solen nedsteg på horizonten; dess numera lutande strålar, hade i stället för den klara guldfärgen, antagit aftonodnadens mörkröda nuancer, svarta och majestätFka skuggor af kringstående byggnader, dömer och tornspetsar förlorade sig emot det stenlagda torget; en ren och uppfriskande hafsvind utbredde sina fläktar öfver den åt sjösidan belägna delen af staden, fönsterne vid ) Se A. 2 240 och 241.