—R nn EEE po ooo uppstigit ända till storamiral och förste minister af konungen i Spanien erhållit regentskapet öfvei Sicilien, uader förevändning att bibehålla throner åt en son af vice konungen, hvilken af okänds skäl blifvit uppfostrad långt ifrån hofvet. — Hertigen, afbröt Giovano, är långt ifrån att tro på tillvarelsen af denna son, men betjenar sig af denna förevändning, för att vinna tid att underkufva riket och der låta kröna sig. — Detta är så sant, att om äfven thronarfvinsen uppträdde, skulle han kämpa med honom om makten, ja, om konung Andreas sjel! uppstege ur grafven, skulle han med väpnad makt tvinga honom att dit återvända. — Han betraktar Sicilien som ett rof och icke såsom en stat. — Jag erhöll, som jag nyss sagt, i min tillflyktsort kunskap om de olycksöden, mitt förra fäderneslacd, under hertigens af Arcos jernspira, måste genomgå, ryktet om hans prejerier, hans grymhet och tyranniska infall hann ända till mig, och jag suckade länge i tysthet deröfver. En dag som jag att se mig uli en spegel, som var omsliven af mina förfäders porträtter, och återfann deras drag uti mina egna. Ifrån detta ögonblick sände jag mig inspirerad, jag trodde mig kunna ina dem uti ädla tänkesätt, lika väl som till uiseonde, och beslöt att till återvinnande af de ieligaste rättigheter begagna mitt af dem ärfda nod och stolthet. Mitt beslut var att befria mitt and från förtrycket och återfordra den rang, som illhörde mig. Efter huset Dorias utgång, var ag laglig arftagerska till thronen, och ägde såleles rält att offentligen återfordra den. Konungen f Spanien, hos hvilken jag erhöll företräde, bad