Aftonbladet – 16 oktober 1845, sida 3

—— MM nu omnämnt, inträffar, och ehuru papperet är i edra händer, kan jag likväl dölugn, öfvertygad, stt hemligheten är bevarad, ty jag bar lärt er att aldrig bryta en ed. Detta paket har jag bevarat, utan att röra förseglingen, med föresats att icke taga kännedom af innehållet, förrän samma dag jag inträder i myndiga år. — Och det är kanhända just i dag, sade Foscolo med särdeles tonvigt På orden och i det han skarpt betraktade den unge mannen. Giovano blefi detta ögonblick hastigt afbruten. En qvinna, insvept uti en lång svart kapp?, kom ifrån torget och nalkades skriftbyrån, men då hon fann den stängd, sökte hennes blickar egaren, och så snart hon upptäckte de begge gästerna på vinskänken, klappade hon en af dem, hvars yttre var mest anspråkslöst, på axeln, i det hon med half röst frågade: — Är ni skrifvaren Giovano? — Det är jag, min sköna, sade han temmeligen lättsinnigt, i det han steg upp. — En ädel dam har en tjenst att begära af er. — Nå sannerligen, sade Giovano, i det han lyfte upp hufvudet och lade armarne i kors öfver bröstet, måste jag icke Vara en engel, utsedd att vara hela verldens hjelpare. Derefter vände han sig till budbärerskan: — Säg till er herrskarinna, att jag skall infinnna mig bos henne för att emottaga hennes befallningar. — Nej! hon vill att samtalet skall försiggå hos er, sedan hon först erhållit ert löfte om tjenstvillighet och tystlåtenhet. — Försäkra henre, att uti den fattige Giovanos bröst klappar ett ridderligt hjerta, så snart det är fråga att tjena en dam: — Stanna här, hon kommer snart. Beledsagande dessa ord med en befallande åtbörd och en lätt böjning på bufvudet, aflägsnade kammarjungfrun sig hastigtHertiven hade äfven stigit upp ifrån bordet och sedan han betalt det goda vinetsom de hade förlärt, sade han till Giovano,i det han beredde sig alt lemna honom: — Jag går för att låta er fullfölja ert äfventyr. — I bimlens namn, utropade den unge mannen, som genom kammarjungfruns ankomst för