Aftonbladet – 16 oktober 1845, sida 3

ciliens fiender. Jag ingick vid marinen och steg om bord på Tonnante. Striden lät icke vänta på sig, och jag hade den lyckan att derunder utmärka mig. -— Ingenting mindre än att rädda befälhafvarens lif, sade hertigen. om Huru, monseigneur, ni känner min historia bättre än jag sjelf, sade Giovano, i det han gjorde stora ögon; hvarföre låter ni mig då berätta den? Hertigen tömde långsamt silt glas. -— Alldeles icke, sade han, men jag har hört sägas att en ung soldat... men fortfar. — Efter att hafva deltagit uti flere strider till sjös, ingick jag vid landtarmeen, der jag vann befordran, men för ett år sedan dog konungen bastigt, armcöen blef upplöst för att lemna plats åt den nya regentens värfvade trupper, och de gamla soldaterne återvände tiggande till sina hemvist. Jag, som förut diktat sånger åt fiskrarne, besjöng nu våra strider och våra olyckor och gick på detta sätt ifrån palats till hydda, utströende vers och erhållande i stället bröd. För trenne månader sedan ankom jag till Palermo och, för att skaffa mig ett mera lönande yrke, än det af improvisatör, inrättade jag denna skriftbureau utan att likväl öfvergifva det förra. Derefter drack Giovano, som nu slutat sin berättelse, ur sitt glas uti ett enda drag. — Vid Gud! man påstår att ni icke allenast skrifver bref, utan äfven tal, som väcka uppseende. i — Mina kunskaper äro ej stora, monseigneur, men med varmt bjerta och någorlunda hufvud flyter alltid något ur p-nnan. — Har ni, återtog hertigen, icke erhållit några underrältelser om er slägt? Den unga äfventyraren svarade med liflighet, likasom han hade glömt att berätta det vig stigaste. — Jo visserligen, då jag efter ett års sjötjenst, återvände till de ställen der jag blifvit uppfostrad, låg min fosterfar, fiskaren, på sin dödssäng. Han gal mig ett försegladt paket, så ande: Giovano, se här något som jag haft befalluing att icke lemna er förr än ni blir myndig; dödens annalkande tillåter mig icke att vänla till dess, men ni måste på korset och på er heder svära att icke bryta detta sigill, förrän den tidpunkt, jag