Aftonbladet – 16 oktober 1845, sida 3

under beläget förmak, som låg näst intill löjtnantens och fruns sofrum, än att allt var släckt på en fjerdedels timma. Som båda ställena, der det brunnit, voro belägna flere alnar ifrån skorstenspipan, var det alltför tydligt, att elden blifvit anlagd, och då det straxt derefter upptäcktes, att de öfriga pigornas flesta kläder voro bortstulna, föll misstankan på ofvannämnda Johanna. Löjtnant Hult skickade genast flere af sina drängar ridande åt alla kringliggande vägar, för att efterspana den misstänkta, som också upphanns af en utaf dem på ett gärde, en half mi från Stensryd. — Vid gripandet befanns hon hafva påklädt sig en del af de stulna klädespersedlarne, och återstoden af dem medförde hon i tvenne knyten. Hon medtogs nu till Stensryd, bud afsändes til länsmannen, och var hon arresterad i häradshäkte! redan tvenne timmar efter, sedan hon begått dette rysliga brott. Ransakning hölls med Johanna vid tinget i Må. lilla den 2 dennes. Branden i bränneriet ville hor ej erkänna sig hafva med uppsåt förvållat, hvaremo hon i öfrigt afiade följande bekännelse: Då bon om måndagsmorgonen från en vedbacke blef varse att eld utbrustit i bränneriet, blef hon såsom orden föllo sig, alldeles förbi, och, fruktan. de att visa sig för löjtnantan, beslöt hon att gå sin väg, hvilket ock verkställdes, sedan hon emot sins hvardagskläder utbytt andra. Utkommen på vägen tog hon kosan åt Gorfveda-hållet, utan att hafve uppgjort någon bestämd plan för sin vandring; hor upphanns snart af förbifarande, af hvilka hon fick veta att det följande dagen skulle vara marknad vic Wirserum, hvilken hon beslöt bevista, och ankom dit mot aftonen, då hon tog in, såsom hon ville påminna sig, hos en soldat, hvars namn hon dock ej kunde erinra sig. — Vid anblicken af det brinnande bränneriet, hade hon fattat beslutet att anlägga mordbrand på Stensryd, för att bränna upp dem af hämnd, emedan hon ansåg sig under sin tjenstetid der bafva blifvit för strängt efterhållen. För detta ändamål köpte hon på Wirserums marknad fyra stycken strykstickor, hvilka hon förvarade i sin näsduk, och begaf sig på väg til! Stensryd, dit hon anlände omkring klockan half 9 på aftonen; — passande på då folket var inne och åt qvällsvard, smög bon sig uppför trapporna, uppgick på vinden, til hvilken nyckeln satt i, samt hopsamlade och inknöt pigornas kläder, hvarpå hon satte sig att afvakta tiden, då alla lagt sig och det blifvit tyst i huset. Då detta inträffat, omkring kl. 44, tog hon näfver ur trossningen samt ett par, pigorna tillhörige lintyg lade detta under en balk och tände eld derpå. Då hon var öfvertygad att elden tillräckligt tagit sig här flyttade hon bränslet under en annan balk, ett stycke derifrån, allt i ändamål att hennes förehafvande c skulle misslyckas. Då elden äfven här fått fart, nedgick hon och utslog en fönsterruta i nedra förstugan, gerom hvilken hon utgick, medhafvande de stul. na sakerna; kommen ett stycke bortom Målilla by hörde hon ridande vara i antågande, då hon af fruk. tan att blifva ertappad afvek från vägen, hvarefte hon slutligen greps, såsom ofvanför blifvit nämnåt Denna bekännelse afgaf hon öppet, utan synnerliga tecken till ånger; hon till och med skrattade under det de af henne stulna klädespersedlarne vär derades inför rätten. Johanna Lovisa Danielsdotter, född den 1 Januar 1823, är af ett fräckt, obändigt sinnelag och har un der sin tjenstetid på Stensryd flere gånger visat pro på otrohet, hvarföre hon alltid af sitt husbondefolk efter erhållen varning, fått öfverseende emot löftt om förbättring. Vårdslös och uraktlåten i sina gö romål, har hon af sina kamrater ej varit omtyckt — Flere vittnen intygade, det hon ofta yttrat sig skola, innan hon affiyttade, göra herrskapet någo ondt, hvarimed hon äfven höll ord. Såsom prof på hennes religiosit må anföras, att hon sedan sin för sta Nattvardsgång ej gätt till skrift förr än sönda gen före mordbrandsanläggningen. (C. P.)