Ni, finner väl att han icke var vid sina sinnen. — Imedlertid synas dessa lösligt framkastade förutsägelser hafva gjort intryck på er. — Drömmar inställa sig ofta af ringa anledningar. — Kallar ni ringa den spådomen att blifva kun)? — Kung! många yrken har jag försökt, men det är ett hvargå jag ännu ej tänkt. — Många yrken, och likväl är ni ännu ganska ung. — Det är ej efter antalet af år man bör beräkna åldern, utan efter de händelser, som derunder inträffat. — Berätta mig edra. — Gerna, men med vilkor att vi tömma en butelj Syracusavin tillsammans. Vid första glaset förtroende, vänskap vid det sista. Oakiadt den skenbara olikheten i rang skyndade hertigen af Foscolo att antaga detta den unga skrilvarens frimodigt gjorda förslag. Midt emot skrifvarens bostad var en vinskänk med sina små marmorbord och sina hvalf af vinrankor och citronträd. De satte sig under detta al solen brända löftak, som omkring sig utbredde en stark vällukt, hafvande framför sig en butelj Syracusavin, hvars klara ljusröda firg gaf återsken både genom kristallen, som omslöt det, och isen, som underhöll dess kyla. Fabio Mondova, storhertig af Foscolo, vice konungen Andreas fordna favorit, befälhafvare för gardet, för att nyttja den gamla Jacobos uttryck, var omkring femtio år. Hans rena och regelbundet vackra drag hade bibehållit sig oförändrade under vistandet vid hofvet, der ett beständigt lusn måsie råda och der bekymren aldrig få visa sig eller plöja sina fåror på hofmännens af ett ständigt smålöje alltid lifvade ansigten. Hans ädla hållning, hans intagande manår, det uttrycksfulla uti bans blickar, allt hos storaecrliig n utvisade en kraftfull och högsint karakier, under det att han genom den kalla yta, han såsom hofman förstod att visa, aldrig förrådde sina tankar eller de intryck han erfor,samt lemnade alia i ovisshet om meningen af hans ord, så att det alltid blef ett problem, huruvida han skämade eller talade allvarsamt.