DET NUVARANDE REGERINGS-SYSTEMET, ENLIGT POSTOCH INRIRES-TIDNINGEN. Postoch Inrikestidningen för i förrgår innehåller nigra betraktelser, föranledda af ett yttrande i Morgonen, och hvilka icke sakna sin märkvärdighet, emedan de ifrån början till slut gå ut på att gifva dementi åt en af Morgonen tillkännagifven mening, som äfven i öfrigt gjort sig temligen allmänt gällande, att den nuvarande Regeringen antagit ett annat system, i mera demokratisk riktning, än det föregående. Se här ett uidrag af artikeln: Hvad sjelfva hans Regeringsåtgärder angär, så lemna de lika liten anledning till denna förutsättning. Behofvet af en förändrad Strafflag var länge erkändt, och den lika Arfsrätten af trenne på hvarandra följande Riksmöten af trenne Stånd önskad, således, så snart frågan ansågs vara af civil-lags na:ur, lagenligt afgjord å den ena Statsmaktens sida, och den andras sanktion alltså stödd på lagliga grunder. Den bevisar ingen demokratisk syftning; y i Frankrike, t. ex. der samma arfsrätt är införd, errskar likväl ingen demokrati, — ett bevis, att denna arfsrätt både är och kan vara förenad med en ganska stark Konungamakt. I Norrige har Konunden vägrat sin sanktion åt flera af Storthingets lagförslag, i hvilka spår af demokratiens bemödande att inkräkta på Konungamakten icke otydligen röjt sig, och vi kunna vara fullt förvissade, att Han i Sverige skall återvisa hennes anspråk och upprätthålla helgden af sina konstitutionella prerogativer lika sorgfälligt som i Sitt andra rike. Anspelningar på och spådomar om cen demokratisk riktning i Hans styreise äro således lika orättvisa som grundlösa. Kos nungen har lofvat oss en kraftfull Styrelse, och Han skall så mycket mera kunna uppfylla detta löfte i Sverige, som Hans konstitutionella makt der är större än i det andra riket. Nu vet man visserligen, att Postoch Inrikestidningen, fastän varande statens officiella blad, till dess icke officiella afdelning icke just erkännes såsom en organ för Regeringens tanka, men det måste likväl, då fråga är om hela systemets karakteriserande, förtjena att antecknas, när den officiella tidningens Redaktör i detta hänseende yttrar sig så bestämdt, som här varit fallet, och det kan, om icke annat, åtminstone vara skäl för Regeringens ledamöter sjelfve att ej förbise huru konseljens gemensamma politiska färg uppfattas af denna organ. Man måste dessutom erkänna, att räsonnemanget på det hela icke är så orimligt, oaktadt den Lilla krurcbugt, som författaren för skenets skull gjort i sin definition på demokratiens inflytelse, medelst framläggande af den falska föreställningen, att en kraftfull Styrelse, skulle behöfva stå i någon motsats till demokratiska inrättningar, hvilket sednare tillräckligt vederlägges, icke blott af Norges exempel, utan äfven af otaliga företeelser från andra länder, som tvertom lemna ojäfaktiga bevis på, att styrelserna nu för tiden vinna mera kraft, i samma mån som de med sig införlifva den demokratiska andan hos folket, och derigenom vinna styrka af dess samverkan och understöd, under det motsatsen, eller split, missnöje och konvulsiviska ryckningar, visar ett förhållande af sjuklighet och svaghet i statskroppen på de ställen, der regeringarne ställa sig i opposilion mot den demokratiska andan och gynna reaktionen, såsom för närvarande i Preussen.