Aftonbladet – 15 oktober 1845, sida 3

stäådes, och tUummerman och murare säga, hamra och bulta helt ostörda i slottet. Det nya Victoria-galleriet är ännu icke alldeles fulländadt, men då Ludvig Filip fick veta, att drottningen af England på hemresan från Tyskland ämnade fägna honom med sitt besök, lät han i största hast ditföra från Paris de nya mälningar, som hade afseende på hennes första visit på Eu, bvarpå de för några dagar fasthäftades vid väggarne i den nya salen, för att äfven från fransyska sidan angenämt öfverraska den kungliga gästen. Annu äro icke tvenne månader förflutna sedan jag sist såg Ludvig Filip. Han såg så kry och rask ut, att man väl kan tro honom ännu lefva 40 år; öfver hans anlete hvilar för närvarande ett ganska behagligt drag af inre belåtenhet, ja, till och med glädtighet; jag såg honom ett par gånger skratta rätt bjertligt, och han slog sig med båda händerna på den tjocka magen. BDBetta lugn, denna belåtenhet, som konungens ansigte nu så bestämdt uttrycker, förvånade mig nägot, efter alla de stormar, alla de faror, alla de bekymmer, som gått öfver denne furI stes gråa hufvud. Hvarken mördarnes kulor, hvilka så ofta hotat honom, regeringsomsorgerna, eller hans förstfödde sens olyckliga död, hafva på hans ansigte efteriemnat något varaktigt drag al grämelse eller dystert svårmod; inger af skrynklorna der synes vara ingräfd af djup smärta; för att vara en 72-årig gubbes har detita ansigte ännu få skrynklor. En fin observatör har om Ludvig Filip anmärkt, att på hela vida jorden finnes ingen skådespelare, som så har sitt ansigte i sitt våld som han, ingen förstår att så mästerligt förställa sig, och det är alldeles omöjligt, att i hans arsigte läsa bans hjertas tanker. Skulle väl konsten gå så långt att man till och med kunde fördrifva de yttre uttrycken af sorger och själssmärta? På drottningen, deremot, ser man bide att hon är gammal och att hor haft många bekymmerfulla, sömnlösa nätter. Hon är ytterst mager och -skröplig af ålder, ja, hon ser till och med mycket äldre ut, än hon är. Förr förstod äfven hon, att visa publiken ett vänligt ansigte, och med mild grazie från Tuileri-balkongen helsa folket. Men nu råder ett så framstående drag af ledsnad, grämelse och ålderdomssyaghet på hennes Bourbonska ansigte, att hon icke mera kan åstadkomma en värdig, vänlig min, och derföre, då hon visar sig offentligt på konungens namnsdag, helsar publiken med ett sorgset aneigte. Hon liknar nu fullkomligt bilden a Hekuba, på freskomålningen af Cernelius i glyptothekot i Munchen. Tör öfrigt råder i hela Frankrike om denna åldriga drottning blott en enda röst af vördnad, och konungens häftigaste politiske och personlige motständare, de mest förbittrade republikaner ech degitimister -hafva aldrig vågat rigta ett enda ord af tadel emot denna förträffliga furstinna. Den kungliga familjen känner ännu lika smärtsamt den oersättliga förlusten af hertigen af Orleans. Ingen af de öfrige prinsarne, oaktadt alla deras lysande egenskaper, kan jemföras med -.den döde, i furstlig finhet, talegäfva och intagande manår. Hertigen af Nemours må väl äga mycken staiang, men hans hela väsen är alltför lite Fransyskt för att här behaga. Han är vanligen stilla, fundersam, enstafvigl och utomordentligt passif; dertill saknar han helt och hället talegåfva, och hans faders utomordentliga lätthet i tungan har på intet sätt till honom gätt i arf. De evar, han gifver på offentliga tal, då han reser i provinserna, äro alltid på förhand instuderade. Fordom var hertigen af Nemeurs ganska vacker, innan han fick skägg. Hans blonda, fint bildade ansigte, hans mörkblå ögon gåfvo ett ganskal interessant uttryck åt hans väsen. Sedermera har karakteren af hans fysionemi betydligen förändrat sig, och hans blonda skägg misskläder honom. Prin-l!: sen af Joieville öfverträffar sina bröder i längd och stark kroppsbyggnad; han har mörka ögon och svart skägg, Såsom en italienare, är ganska liflig, tycker! om vin och fruntimmer, och dricker gerna i sällskap med sina sjökamrater. . Sjöyrket är han med lif och själ tillgifven; han äger obestridligen högst betydliga insigter i detsamma, och i ärelystnad och bes!utsamket täflar han med sin broder, hertigen af Aumale. Men för salongen passar han ej, det fina, furstliga behaget i umgänget felas honom heit och hållet, och han tyckes aldrig känna sig rätt hemmastadd på feerna och balerna i Tuilerierna, och skulle sannolikt: 1eldre såsom skeppschef gunga omkring på det storniga hafvet, tömma punschglaset med sina kamrater ch prata om krig och krut. Hertigen af Auvmele, ien rike arftagaren till sin strypte fadder ), anses ör dea talangfullaste bland alla de Orieanska prin-! arna. I skolan lärde han med beundransvärd lättjet, OCh äger, jemte sina militäriska insigter, en rik etenskaplig bildning. Äfven i talegäfva öfverträffar jan vida sina äldre bröder, och i allt, som markear finhet i bildning och umgänge, står han den afidae kronprinsen närmast. Liksom mean hos konunens äldre göner bemärkt en påfellange förändring ansigtsdragen, då de fött öfver S0-talet, så ser nan detta äfven hos hertigen af Aumale. Ingen kan umera i hans fysionomi igenkänna den sköne yng-:i Ingen, som Horace Vernet på sin stora tafla, före--— jällande Abd-el-Kaders Smalah, framställt i en så!N del hållning på den präktige skymmeln, midt i ridstumultet. Det länga, blonda pipskägg, som den nge prinsen nu bär med ett slags koketteri, ger åtly ans ansigte väl ett manligare, men ingalunda vack-9. are Ultryck, Sädan som hans bild framstår på Sma-lst htaflan, igenkänna vi vid första ögnakastet kunga-R onen. Då man nu möter honom på gatan, skulle! li! lan taga bonom för en vanlig infenterilöjtnant. Om ertigen af Montpensier känner man ännu föga. Fr an har, liksom sin broder, tidigt förtjentsina spor-! 9. rr i kriget i Afrika; i krigiskt mod likna alla Oranska husets manliga medlemmar hvarandra. Bland prinsessorna anses hertiginnan af Nemours r den vackraste. Men det är en tysk skönhet,t. lägga parisarne, hvilka i allmänhet icke hafva myc-)N3 n smak för blonda skönheter. Prinsessan Clemen:be ne var, innan hon blef gift, ganska intagande, oak-?e dt sin bleka anssigtsfårg, men hennes fägring har stigt gått sin kos. Hertiginnan af Orleans anses rp den behagiigaste och snillrikaste bland konungens nhustrur. fon mottager ofta besök at de fransya statsmännen; äfven af dem, som tillhöra opposimen, och man berömmer mycket den takt och detisa 2d hon visar i politiska samtal. I crefvens af!Ka 4 J . j j d 1 1