egen erfarenhet ändamålsenligheten af Furney metod och tillade, att han sjelf gjort ett försöl på ett fölt om 24 acres, hvarvid han inbringa en riklig skörd, under det grannarne fått ring; fodervext. — PoOTATISSJUKAN. Denna pest för ett iblanc våra vigtigaste näripgsmedel och ofta det enda fö den fattige, har inom ett par veckor genomvandra Danmark och är ty värr redan i Skåme. Dess fri sprider sig med vinden, likasom andra frön; sjukdo men lärer också i sjelfva verket ej vara annat är ett slags svamp eller mögel; och naturforskarne vet: då bäst hvilken ofantlig mängd frön ett enda a dessa kryptagamiska väsenden alstrar och huru find och lättspridda de äro. — Att befrias från bhärjnin gen må man således ej hopp:s; frågan är nu blot att kunna rädda den del af ifrågavarande rotfrukt som ej redan blifvit upptagen; och efter all utrike: gjord erfarenhet är enda medlet att förvandla potä terna i stärkelse, eller att torka dem. TIicbig ba för några år sedan uppgifvit ett behandlingssätt, sen i synnerbet härvid kan komma till nytta; nämliger jatt före torknirgen skära eller hacka sönder potä terne i skifver eller tärvingar, hvilka omedelbar: derefter kastas i vatten. som blifvit blandadt med !). procent svafvelsyra (cmkrivg 4 lod på kannan), och hvari de få ligga ett halft, till ett dygn. hvarefter de urlakas med nya vatten tills de icke åt dessa gifva någon syrlig smak. Styckena torka sedan, utan att som annars, muitna eller blifva hornlika; de hvitna tvertom och kunna efter torkningen förmalas till mjöl, utan ridare beredning. Den största skyndsamhet måste för öfrigt vidtagas. om man vill rädda sin potatisskörd från den nu härjande pesten. Såsom ett prof på dennes snabba spridDing anfördes vid tyska naturforskarnes nyss afslutade möte i Närnberg, att på en uppgifven trakt af flera. qvadratmil, som förut icke röjde minsta spår till äkomman, hade hela potatisskörden blifvit argripen och förderfyad inom tre dygn. — ÅNBUD ÅT EUROPEISKA NYBYGGARE I BRASILIEN. Tid efier annan her brasilianska styrelsen, äfven under Portugals öfvervä!de, sökt uppmuntra Europeer till bosättning i Brasilien, och sålunda har redan i förra århundradet uppkommit en bekant tysk koloni i det inre höglandet, som ännu eger beständ, och förkofrar sig oupphörligt. Man har anmärkt som ett vackert drog af brasilianska styrelserna så i äldre som nyare tider, att de alltid varit ordhålliga i sina löften till inflyttande Europcer; om dessa blifvit bedragna, som beklegligen händt oviltför ofta, så har det icke skett genom styrelsen, utan genom de körmanshus i Europa eller Rio Janeiro, som öfvertagit bestyret med nybyggarnes förflyttning från hemlandet till deras nya fädern d. Benna skilnad så mycket väsendtligare att märka just nu,som brasilianska regeringen för närvarande förehar en plan att temligen i stort anlägga en alldeles ny koloni under kejsarens omedelbara beskydd och helt nära Rio Janeiro, nemligen i den bergstrakt, som vesterut begränsar Rio-Janeiro-dalen och ligger omkring 2000 fot öfver hafvets yta. Den sträcker sig från dalen till Paraibafloden, består sjelf af dalar och höjder öfvervuxna med urskog och är rik på källor. Klimatet är, till följe af det höga läget, icke tropiskt, utan liknar medlersta Italiens; semma vexter som trifvas der, lyckas äfven här. Kejsaren Jåter på kanten af detta högland bygga sig ett sommarpalats och har. rundtomkring det lagt grund till en stad. som fått namn af Petropoili, der de rika familjerna, som tillhöra hofcirkeln, äfven uppföra sommarboningar ät sig; med ett ord slottet och staden äro ämnade att bli ett brasilienskt Versailles. Men som den kringliggande nejden, oaktadt sina naturskönheter och sin fruktbarhet, icke är tjenlig för odling af tropikvexter, och de infödda brasilianerna icke förstå att odla andre, så vill regeringen nu befolka den med FEuropter, isynnerhet Tyskar, på hvilkas drift och omtanka man redan i Brasilien eger crfarenhet, genom den äldre, i en helt annan trakt belägna kolonien. Regeringen erbjuder för sädant ändamålåt hvart bondhushåll omkring 47 svenska tunnland jord till skänks, och fritt för utskylder i 8 är, samt nödiga kreatur förskottsvis, mot mycket låga priser och på lång afbetalningstid; den sörjer äfven för skolor, kyrkor och läkare åt kolonien. Dennss läge i grannskapet af hufvudstaden betryggar den äfven om lätt sfsättning på jordens och ladugårdens produkter. Detta är det inbjudande och förmånliga af saken. Skuggsidan åter består deri,att provinskassan väl förskjuter alla kost-. nader för nybrggarnes öfverfart från Europa, men mot vilkor att de före bosättningen arbeta af detta förskott, vid provinsens väganl!äggningar och andra allmänna byggnader, medelst afdrag af till :, af den derför fastställde daglönen. Denna, 1000 till 1280 reis, är äfven med afdrag af V, tillräcklig till deras underhåll, nemligen om man rättar sig efter landets tillgångar, och försakar vissa europeiska födoämnen. Man får sälunda förskt oxkött, fläsk, höns, bönor och bananer (brödfrukt) för ganska billigt pris; men potates, bröd af spannemål och flera andra europeiska lifsmedel kosta så mycket mera. Med ordning, flit och nykterhet kunna nybyggarne både berga sig och förvärfva välstånd; men den största föpsigtighet fordras vid uppgörandet af transportkontrakter med de curopeiska handelshusen. Man har nyligen sett ett märkligt prof på de prejerier, som i sådant afseende stundom bedrifvas. Huset Delrue 8 komp. i Dänkirchen hade med brasilianska styrelsen gjori aftal om anskaffande af 7till 9000 nybyggare, och lät genom tyska tidningarne förespegla ofantliga förmäåner för hugade spekulanter, hvilka handelshuset erbjöd sig att fortskaffa till ort och ställe alldeles kostnadsfritt. En mängd personer anmälte sig ock, plefvo öfverförda och anlände till Rio i medlet af sistl. Juni; men innan de fingo stiga i land, tvang man dem nu att betala en särskild douceur till hrr Delrue komp., till följd hvaraf många stodo på den främmande jorden alldeles utblottade. Lyckligtvis fästade brasilianska regeringen uppmärksamhet på deras klagan, och nödgade handelshuset att låta douceurn afgå på den frakt, som nybyggarne skulle arbeta af; men för ögonblicket voro dessa ändå beröfvade hvad de utgifvit.