torde vara så öliverniadt, opetankt eller ens tvifvelsamt, som mången ansett det, torde några ord böra yttras om den afkastning som detsamma, efter sannolik beräkning, kan komma att gifva, för alt på samma gång vederlägga det lösa påståennet, alt vinsten skulle blifva ringa och tillika förklara, hvarföre just utländska kapitalegare kunna blifva hufvudsakligast de, som erbjuda sig att utföra företagen. Det är naturligt att man i detta afseende, liksom i allmänhet angående nyttan af jernvägssystemet för Sverige, icke kan stödja sig på bestämda sifferberäkningar: ty dertill fordrades vida fullständigare statistiska upplysningar om orternas inre rörelse och handelsförhållanden, än vi här i landet äge. I alla fall beror den framtida jernvägstrafiken här af några förbållanden, som ej så litt kunna på förhand bedömas, nemligen: af den mer eller mindre styndsamhet och beslutsamhet, hvarmed jordbrukaren inser, att han bör frångå det hittills brukliga skjutsandet och långväga forslandet, minska sina hästar och dragare till blott det som är nödigt för e!t kraftfullt åkerbruk, i sammanhang dermed göra ladugården mera till hufvudsak, begagna sin hemledighet till att väl sköta landtbruket, som nu så ofta försummas, — och till husslöjd, i stället att spilla sin tid, helsa och bista egendom, på ständiga utfärder: af de större industriidkarnes förmåga att inse och begagna alla de ekonomiska fördelar, som jernvägstransporterna erbjuda, icke endast genom den direkta afsändningen, utan genom den utveckling som transporternas säkerhet och snabbhet kunna erbjuda dem inom handelns och kreditens områden; slutligen af det handelsoch näringssystem, som Sverige i framtiden antager och de förändringar i ryska rikets handelspolitik, som förr eller sednare måste inträda. Men man har dock alltid ett temligen säkert stöd för sina omdömen i de resultster, som visat sig i andra länder, och hvilka, i samma mån som förhållandena närma sig i likhet till Sveriges, kunna anvisa en sannolik berikningserund. Ati i detta afseende taga de amerikanska jernvägarne till rättesnöre, hvilka visserligen, i fråga om anläggningskostnaderna, närmast likna de svenska, torde likväl ej vara rådligt. Amerika är ett land, som, till följd af den der rådande fullkomliga näringsfrihet, är i så ofantligt framskridande, att det vore för mycket begärdt, att dermed jemnföra ett annat, som står under det snart sagdt mest utsträckta förmyndaresystem i verlden, och der icke endast nya inrätlningar, utan äfven förbättringars begagnande i de redan befintliga, bero af de bestående gamlas medgifvanden, kollegial-utlåtanden och regeringsbeslut: ofta fattade under inflytelsen af betänkligheterna, att rubba de närvarande förhållandena, äfven om man inser det otillfredsställande i dessa. Deremot erbjudes oss en vida sannolikare jemförelsegrund i de tyska jernvägarne. Det är väl sannt, att transporten af resande i Tyskland är betydligare, än den gerna på lång tid kan blifva i Sverige; men hvad gods och effekter beträffa finnes onekligen ett mera liknande förhållande, i synnerhet i de trakter der skogsoch jernhandteringen utgöra, utom jordbruket, de hufvudsakligaste näringskällorna å landsbygder. Då man nu finner, att en del af de tyska jernvägsanläggningarne, hvilka dock kosta betydligt mera, än det hvartill de svenska, som man skulle lämpa efter de mindre dyra amerikanskas mönster, torde komma att uppgå. t. ex. den så kallade Nordbanan (kejsar Ferdinands) 42 tyska millång, den emellan Berlin och Stettin 47 mil, emellan Leipzig och Dresden 45 mil, emellan Dässeldorff och Eiberfeld 37, mil, Wien och Gloggnitz 40 mil, Bonn och Cöln 4 mil, m. fl. och hvilka samtligen, i de första åren (1844, 1842) af sin tillvaro, icke syntes lofva stor rörelse, likväl redan förlidet år lemnat en räntevinst åt aktieegarne af ifrån 4 till 6 procent, och den emellan Macdeburgz och Leipzig, 435, tyska mil lång, ända till 9 procent; så torde man med temlig visshet kunna innan kort tid, för de svenska påräkna åtminstone 4 till 5 procent, heldst som förlagskapitalet icke på långt när kommer att blifva så stort som för de utländske, och dagliga omkostnaderna äfven blifva jemförelsevis betydligt ringare. Att deremot vänta det inkomsterna hastigt skulle kunna uppgå mycket deröfver, vore alltför lättsinnigt, då utan allt tvifvel landets natur och klimatet göra att en lika hastig utveckling af de industriella krafterna i vårt land, som i de sydligare, icke får väntas. Det är dock naturligt att då i Sverige kapitaterna äro högst ringa, jemförde med dem som finnas i andra civiliserade länder, samt otillräckliga för landets vanliga behof, och räntan i följd deraf vanligen utgör minst 6 procent i affärer; då förlagsräntor måste beräknas till 8 procent och deröfver, så torde svenska kapitaler till en början icke kunna påräknas till något större belopp, utan måste förnämligast förväntas blott till en liten del från personer, som af patriotism nitälska för företaget. Utländska kapitalister deremot, och särdeles de engelska, som åtnöja sig med lägre ränta, ofta af endast 3 till Z procent, hvilka äfven af erfarenheten känna Jernvägarnes förmåga att i ett land väcka slumrande krafter och tillgodogöra vanvårdade tillgångar, särdeles när det gäller länder, i hvilka jordbruk, industri och handel kunna så utvidgas, som i Sverige, desse kapitalister kunna måhända här använda sina penningar, med full beräkning på en vacker framtida fördel, ökad i mån af landets förkofran. Denna fönlbafnan hvilken måste unnkamma så väl an