Aftonbladet – 13 oktober 1845, sida 1

DEN POLITISKA OCH RELIGIÖSA RÖRELSEN I EDS-FÖRBUNDETS KANTONER, efter egna iakttagelser under ett tioårigt vistande i Schweitz. Af doktor Carl Krause. ) VII. Den lagliga regeringen var genom det nya storrådets val i händerna på de liberala, i spetsen för hvilka bröderna Barman stodo, och den hade sitt säte i hufvudstaden för kantonen Sitten. Men de oberwalliska herrarne bildade, i hemlighet och i förtröstan påj den konservatift vordna förorten Zäörich, en upprorsregering i Siders i Oberw. De organiserade friskarör, hvilka de sedermera benämnde landtstorm, och understöddes af presterna, som uppviglade folket mot den nya regeringen, såsom gudlös och religionsförstörande. Sedan en lång tid i besittning af offentliga embeten, ägde de äfven intägter af regalier, dem de nu för sina ändamål begagnade. Till understöd för denna rörelse sammankallade för orten en utomordentlig landdag, som kullkastade det förra beslutet, genom hvilket reformen i Wallis blifvit erkänd, och beslöt en ny förmedling. Förorten Zäörich, ledd af Bluntschli, utnämnde ock verkligen kommissarier på förbundets vägnar och tog dertill de mest afgjorda vänner af den gamla tiden. Detia förortens tilltag väckte betänkligheter hos alla sansade i hela landet. Unterwalliserna förklarade det för en fiendtlighet, kommo i häftig rörelse och mottogo kommissarierne med charivari. Wallis nya regering tog dem väl i beskydd, men protesterade kraftigt mot ingrepp i den nya statsförfattningen. Kommissarierna återvände med oförräitadt ärende, och sakernas nya ordning började åter stadga sig. Då försökte oberwallisernas ledare en uppresning och sände friskaror, som kallades landstorm, tiil Sitten; men dessa blefvo slagna och en af cheferna, von Curten, mördad af sitt eget folk. Den 4 April 1840 var upproret fullkomligt undertryckt och den 45 samlades det nya storrådet fulltaligt i Silten. Ingen hämnd, ingen förföljelse utöfvades, inskönt oberwallisiska cheferna till och med förslöst statsmedlen på upprorets tillrustning. Man gick så långt i moderalion, att man ej en gång ville afsända en uppmaning till de öfre zenterna att sluta sig till konstitutionen, emedan man ansåg att detta borde ske frivilligt. Bern mottog 1844 förortskapet, och sakernas nya ordning i Wallis skulie vunnit stadga, om den konservativa reaktionen ej påräknat att 1843 Lu.ern skulle biifva förort och gjort förberedelser tt då begagna konjunkturn till nya upprorsförök. Aargauska regeringen var på sin vakt och ) Se Aftonbl. 34 234, 253, 234 och 9335, Ofversättaren har i det följande af denna artikel tillåtit sig någon förkortning, som likväl sträcker sig, så att säga blott till formen, och icke utesluter något af händelserna,