trott sig se och många hade förgäfves sökt. Slutligen förde de honom till en udde, hvarifrån denna hafvets gåta oftast varit sedd. Fernando var hänryckt. Han tviflade ej mer, alt denna ö var det ställe, der en öfvernaturlig makt hade låtit honom på en natt upplefva ett helt århundrade. Han bermödade sig förgäfves att uppelda öboerna till nya upptäcktsförsök; de ansågo ön för oupphinnelig, otillgänglig, och benämnde den derefter. Men detta nedslog icke Don Fernandos mod. Han begaf sig hvar morgon till Cap Palma, i hopp att få se sin ö. Dagarne i ända stirrade han utåt oceanen och lyssnade till bvarje vågens slag, gaf akt på hvarje moln, i bopp att hans längtan skulle blifva tillfredsställd. Derpå återvände han om aftonen missnöjd hem, för att vid följande dags gryning ånyo påbörja den föregående dagens arbete. Men förgäfves. Under denna fåfänga väntan hade lockarne på hans ridderliga hufvud bleknat. En morgon fann man honom död på det ställe, der han vanligen suttit, med ansigtet vändt åt det väderstreck, der han hade väntat, att den älskade ön skulle dyka upp ur hafvets vågor. Ett kors utmärker stället, der han afled. —— HD — ÖFVERDRIFT OCH ÖNSKNINGAR. Uti ett sällskap talades ej så synnerligt väl om en ung, vacker ru, och bland annat påstod någon, att hon haft icke mindre än tio älskare. Då utropade en ung flicka uf hennes anförvandter: Det är förskräckligt hväd man kan öfverdrifva en sak! Tio älskare! Jag önskade endast, jag egde så mänga, som felas i analet — ProF PÅ SKYNDSAMHET I OFFENTLIGA ARBETEN. Den 4 Oktober skulle man begynna med inläggningen af en elektromagnetisk telegraf mellan Baltimore och Filadelfia; den 435 förmodar man att communikationen med NewYork blir färdig, och vid congressens början, i December, hela sträckan melan Washington och NewYork i ordning.