Aftonbladet – 10 oktober 1845, sida 1

ADALANTADON ÖFVER DE SJU STÄDERNA AF J. J. KERN. (Slut fr. gårdagsbl.) s II. Don Fernando trodde sig drömma. Han kasta de en forskande blick på öfverstekammarherren som, sedan han uträttat sitt uppdrag, stod fram. för honom med ädel värdighet, strök sitt skägt och med stolt vördnad betraktade Fernando. Intet tvifvel kunde ega rum. Hvad en så ceremo. niös och allvarsam Hidalgo sade, måste vara sant Don Fernando tog på sig sina bästa kläder Han hade visserligen helst velat låta sitt eget folk ro honom till staden i hans egen båt; men kam. marherren gjorde honom uppmärksam derpå, at slupen var utsänd enkom för hans skull, att der efter festens slut åter skulle föra honom ora borc på hans fartyg, och att han följande dag kunde hålla sitt intåg i staden på hvad sätt han be hagade. s Fernando steg siledes i slupen. Öfverstekammarherren satte sig midt emot honom på en dyna, och roddarne började sin entoniga sång. Mörkret hade redan inbrutit, innan de hunnit den egentliga flodbädden, till hvars försva ett torn var uppfördt på hvardera sidan. Skil vakterna ropade derföre an dem: — Wer da? — Adalantadon öfver de sju städerna. — Välkommen! Framåt! Då de slutligen kommo in i den inre hamnen, passerade de en gater af mycket gammal forra. Soldater med armborst stodo på post om bord. — Wer da? ropade dessa också. — Adalantadon öfver de sju städerna. — Välkommen! Framåt! Slutligen anlände båten till en bred stentrappa, hvilken, mellan tvenne starka torn, ledde till stadens port åt sjösidan. En båtsman klappade på porten, för att blifva insläppt. Skiltvakten, med