Aftonbladet – 8 oktober 1845, sida 2

nedsättning i priset. Sådant inträffar merendels af fruktan för en kontrollör, hvilken, vid vite, måste följa åkaren såsom hans skugga, och. för hvilken han alltså är litet skuggrädd. Den heter taxan, och är, med all sin förskräcklighet, likväl åkarens skötevän, samt lemnar vanligen först efter åtskilliga demonstrationer sin plats vid hans bjerta. I fordna dagar hade åkareembetet för sig öppen en väg till namnkunnighet, som, ty värr, i en sednare tid lärer blifvit detsamma afskuren, Vi mena dessa beryktade kavalkader på träsktorget, som ännu lefva förvarade i traditionen, och af hvilka blotta minnet sätter skrattmusklerna i rörelse. Trähästen på träsktorget har delat samma öde med sin trojanska kollega, att försvinna ur tiden — historien har tagit dem begge på utfodring. Ville någon barmhertig menniska göra detsamma med alla öfriga åkarhästar i Stockholm, gjordes derigenom både hästar och åkare en stor tjenst. ESBJÖRN. — — Torrenn. Ehuruväl toffeln alltid är en fruktansvärd scepter i qvinnornas händer, spelar den likväl en vida mindre betydande roll hos oss, än i österlandet. Har en muselmansk hustru blifvit förnärmad af sin man — som lätt kan hända, ty äfven i den delen af verlden äro männerna ostadiga och otrogna — så skyndar hon genast till kadi och lägger en toffel på golfvet, med sulan vänd uppåt. Utan att hon behöfver yttra ett ord förstår kadi handlingens betydelse och beviljar den sökta skiljsmessan. Huru många tofflor skulle ej bli företedda våra domstolar, derest hustrurna ej behöfde göra sig annat omak för att bli skiljde från sina män. Vill en mahomedanska tala vid sin man, så skickar hon en tor.